Oxelösundsvänsterns gruppledare Patrik Renfors är ett utmärkt exempel på den konfrontativa vänster, som fortfarande drömmer om att ställa borgarna mot väggen. Renfors är en skicklig, enveten debattör som inte drar sig för att använda ett uppskruvat tonläge. Han lever och andas klasskamp. Häromdagen kunde läsare av SN:s partiblogg se hur Patrik Renfors kallade riskkapitalbolaget EQT – som är intresserat av att lägga ett anbud på kommunägda Oxelösunds hamn, i syfte att utveckla verksamheten och i bästa fall skapa fler jobb på orten – för ”Wallenbergssfärens blodiglar”.
Renfors ska ha beröm för att han inte hymlar om sin ideologiska tillhörighet. Det finns ett drag av idealism hos personer vilka låter fotografera sig brevid Karl Marx-statyer på semestern, som även en liberal kan beundra. Till skillnad från Oxelösunds arbetarekommun, verkar Patrik Renfors ha fler visioner än att klänga sig fast vid något som har varit.Men ibland blir ytterkantsvänsterns folkförakt osmakligt. I går uppstod en intensiv diskussion på Renfors personliga Facebook-sida. Bakgrunden var att Sverigedemokraternas representant Mikael Miulus har valt att göra anspråk på sin plats i kommunfullmäktige. Och som en reaktion på att Miulus gör så, gjorde den kommunikativt begåvade Patrik Renfors statusuppdateringen ”satans, helvetes skit!” (FB 10/5).
Oxelösundsvänsterns gruppledare menar att en tom plats i kommunfullmäktige, är bättre än en plats som intas av sverigedemokrater. Detta gör han i ett politiskt klimat i vilket flera SD-politiker tvingats hoppa av sina lokala uppdrag, för att dessa har hotats av vänstergrupperingar.
Renfors har rätt i att Sverigedemokraterna – i likhet med Vänsterpartiet – är ett ruttet parti, vars primära retorik bygger på att ställa olika människor mot varandra. Det är en uppfattning som han bör utnyttja sin demokratiska rätt att framföra under kommunfullmäktiges debatter. Och om Oxelösundsvänstern i stället vill ignorera Sverigedemokraterna, är man fria att göra så. Däremot bör Patrik Renfors noga överväga vilka signaler han sänder till väljarna när han uttrycker att ”De har rätt till sin plats, men det gör inte att jag måste tycka om att de tar platsen efter många månader. De har ändå ingen vågmästarroll, så de kan inte göra allt för mycket oreda.” (FB 10/5).
Budskapet är kristallklart: fel åsikter är inget värda. Byt ut folket.