De verkliga proffsen finns här på Sri Lanka

Övrigt2006-12-19 09:02
Sri Lankesisk fotboll är bra märklig. Mitt lag, Ratnams, är definitivt inget undantag. Förra veckan var ett lysande exempel.
För det första har klubbledningen fullt upp med att vaska fram vettiga träningsplaner för oss att träna på. Nu närmar det sig ju jul och då är nämligen vår ordinarie träningsplan uppbokad med julaktiviteter av alla dess slag.
Förra veckan tränade vi i något som de sa hette Hyde Park Footballground, men som i själva verket var något rondelliknande ting mitt i centrala Colombo. Att planen dessutom vaktades av fem kulsprutebeväpnade soldater gjorde inte saken mindre surrealistisk (centrala Colombo bedöms som ett högriskområde för terrorattentat)
Och gräsmattan ska vi inte tala om. Den fanns knappt. Istället var det sand, sand och åter sand som vi sprang omkring på och nötte inlägg och avslut.

Men det rör inte de lankesiska spelarna i ryggen. Det är det som är så imponerande. Trots att allt runt omkring fotbollen kan vara ett enda stort kaos är dessa spelare de mest professionella jag varit med om. Och då snackar jag inte spanska, engelska eller italienska ligan där professionalism är synonymt med att inte ens behöva torka sig själv i baken efter ett toalettbesök.
Nej, min definition är just den här som mina lankesiska lagkamrater är experter på att aldrig gnälla trots att fotbollsplanerna, träningsmetoderna och det politiska läget i landet är allt annat än bra. I stället håller de ut och inväntar veckornas höjdpunkt seriematcherna. Så också denna helg.

Ärligt talat förstår jag inte hur det var möjligt med tanke på de senaste veckornas träningsförutsättningar, men spelet i söndags mot serietrean Saunders på bortaplan var bland det bästa jag sett live på jag vet inte hur länge. Det var snabbt spel längst med marken, perfekta inlägg, stenhårt försvarsspel och ett målglatt anfallsspel.
40 skrevs segersiffrorna till tillslut för mitt Ratnams. Det betyder att vi alltjämt leder serien med 6 poäng. Fyra matcher återstår.
Själv satt jag på bänken för första gången, men spelade inte. Knäskadan är inte helt hundra än så "master" (tränaren) ville bara att jag skulle vara med för att känna av stämningen under match. Bara det kändes stort.
Kanske känns det ännu större efter nästa match
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om