Det spelar ingen roll om ägaren till datorn eller mobiltelefonen ens har programvara nog att titta på tv. Själva innehavet är avgiftsbelagt. Vi är på väg mot en allmän tv-avgift – som bara kallas för frivillig. Det blir nämligen allt svårare att stå utanför. Friheten med en frivillig avgift är i dag effektivt minimerad.
Etermedier som Sveriges Television och Sveriges Radio vill till varje pris ha kvar den här ordningen. Bolagen anser att den rådande finansieringsformen är den bästa för att garantera oberoende. Det är förvisso en konservativ syn på utvecklingen, men visst medieavgiften håller statsmakten på ett visst avstånd från redaktionsrummen. Fast det kostar, på flera sätt.
För att se till att pengarna kommer in har public service-bolagen ett dotterbolag, Radiotjänst, som administrerar avgifter och jagar licensskolkare. Bolaget som finns i Kiruna har 120 anställda. Verksamheten kostade 2012 ungefär 146 miljoner kronor. Detta är alltså priset för att ha systemet med tv-avgift. Frågan är om det verkligen är rationellt att i dag verkligen ägna så mycken kraft åt att jaga in avgifter på det här sättet?
Många av oss betalar sin tv-licens sedan många år och ägnar kanske inte så många tankar åt den, mer än när räkningen ska betalas. Problemet är att den som verkligen inte vill ha tv blir mångdubbelt straffad, hon eller han kan inte äga några av de mest moderna kommunikationsverktygen som mobiltelefon eller dator. Det är ungefär där som den rådande ordningen visar sina ålderskrämpor.
Om det är nästintill omöjligt att inte behöva betala tv-licens, fyller då frivilligheten någon funktion? Mer än att driva själva verksamheten som kontrollerar att alla betalar? Nog för att det kan finnas en kittling i att kolla om exempelvis nya ministrar har gjort rätt för sig. Det måste ändå gå att hitta mer effektiva former att säkra vårt behov av public service-journalistik.
Några förändringar kommer inte att ske före 2020. Det är bara allianspartierna som driver på frågan. Men rädslan för att stöta sig med public service-organisationernas lobbykrafter får inte gå före det politiska ansvaret att söka en funktionell och kostnadseffektiv finansiering av så kallat reklamfria etermedier.
En obligatorisk medieavgift för alla går – precis som med tv-licensen - att hålla på armlängds avstånd från regeringar. Intäkterna får inte bli upp till varje finansminister att fördela, utan dessa måste vara tydligt fristående från statsbudgeten. Spelreglerna måste dessutom stå pall även för teknikutvecklingen. Det är inte sättet vi betalar för public service som avgör om det är värt pengarna, utan vad vi får och om verksamheterna lever upp till sitt uppdrag. För att citera Queens gamla hit, Radio Gaga: You had your time – you had the power. You’ve yet to have your finest hour.