Den hjälpande handen

Mellan det offentliga och individen finns en mång­facetterad yta där mänsklig samverkan och sam­arbete sker i ett otal olika former och som syftar till ­gemensamt ansvars­tagande. Det är den ytan, civilsamhället, Mats Odell (KD) pekar på när han i en ­debattartikel (SN 10/8) hävdar att det där finns stora outnyttjade välfärdsresurser.
Något hårdraget sagt: Det är ur ett välfärds- och ett ­samhällsekonomiskt perspektiv mer värdefullt att civilsamhället växer än den offentliga sektorn. Den tonen slog statsminister Fredrik Reinfeldt an i sin första regerings­förklaring 2006 – och Odell stämmer in i kören.

Övrigt2010-08-11 05:00

I ett samtal med företagare och kristdemokrater i Nyköping fick Odell i går möjlighet att utveckla sina tankar vidare. En av regeringen tillsatt utredning har föreslagit att privatpersoner och företag ska kunna göra avdrag på skatten för gåvor till hjälpverksamheter inom civilsamhällets ramar.
Offentlig sektor är i jämförelse dyrt, på köpet kommer byråkratisering och myndighetifiering, om kan kalla det så. När en offentlig aktör exempelvis tar över vissa sociala hjälpinsatser, blir medborgarnas engagemang och medverkan raskt en mindre faktor än vad det är inom en frivilligorganisations verksamhet. Om allt mer skulle förpassas till rubriken ”det där får kommunen ta hand om” riskerar samtidigt avståndet mellan människor att öka.

Civilsamhällets resurser är värda att vårda. Men när ambitionerna att stimulera ideella och frivilliga krafter i välfärdssyfte ska bli konkreta siffror och åtgärder blir det lätt krångligt. Utredningen föreslog skatteavdrag för gåvor till en avgränsad del, det som kallas hjälpverksamhet. Ska man vidga stimulansåtgärderna kommer det nya krav på avgränsningar.
Men det är likväl värt att pröva. För det är betydligt bättre att uppmuntra till frivilligt och ideellt engagemang än att försöka lagstifta om civilkurage eller medkänsla.
Den frivilligt utsträckta handen är ofta den bästa.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om