Men långt innan många andra städer och industrier växte fram längs Europas vattendrag grundade Hubert och Gillis de Besche Näveqvarns bruk. Anledningen var den växande marknaden för att tillverka kulor och kanoner.
Trettioårigakriget förde med sig död. Och liv.
Den historiska återblicken skänker viss tyngd åt insikten att den sista gjutningen är gjord. För även om bruket lär finnas kvar, vet ingen vilken form av verksamhet som flyttar in. Nävekvarn har blivit en av många bruksorter, som befinner sig mitt i en strukturomvandling, lika omvälvande som nationalstatens och industrialismens framväxt.
Bruksorterna kan inte heller gå ut i krig mot en fiende som aldrig kommer att besegras. Kunskapssamhället och den kreativa ekonomins framväxt går inte att stoppa.
I stället för att förhindra utvecklingen – och nostalgiskt drömma om ett folkhem, som inte längre finns – måste bruksorten och dess befolkning hitta sin plats i morgondagens lösare samhällsstruktur.
Nävekvarn har stora möjligheter att komma ut starkare på andra sidan.
Vad hade entreprenörer som Hubert och Gillis de Besche gjort i dag? Vilka drag i världsutvecklingen skulle herrarna ifrån Liege ha utnyttjat för att skapa mer liv i ett litet, naturskönt lokalsamhälle strax utanför Nyköping? Och vem är dagens valloner?
Lyckligtvis behöver Nävekvarns befolkning inte längre försörja sig på att sälja krigsmaterial. Ännu bättre är att bruksorternas invånare aldrig har varit friare att själva välja hur man vill försörja sig.
Den lokala marknaden är globalare än någonsin. Strukturomvandlingen har pågått sedan början av 1980-talet: medan industrins andel av den svenska ekonomin är krympande, ökar den kreativa ekonomin i betydelse. Redan i dag har drygt en tredjedel av alla svenskar ett kreativt yrke.
Den gemensamma nämnaren är att deras arbetsuppgifter inte längre binder dem till bruket, fabriken och kontoret. Den kreativa klassen är individualistisk och vill ha möjlighet att styra över sin egen vardag. Närheten till en större tätort eller stad är nödvändig för karriärutvecklingen – men nya tekniska lösningar möjliggör för yrkeskategorier som marknadsförare och it-konsulter, att bosätta sig utanför storstadsbruset.
Arbetsplatsen i stan försvinner inte, den bli kvar som en dockningsstation. Däremot är kostnadsmedvetna arbetsgivare inte dummare än att de ser chansen att spara in på kontorsytor och lokalkostnader.
Den kreativa ekonomin skapar flera potentiella vinnare. Vad orter som Nävekvarn behöver göra för att tillhöra dem är att skapa en självbild av den lilla noden, i ett större nätverk av städer. För inom några decennier är Stockholm en av flera transnationella metropoler som drar den kreativa ekonomin framåt.
Invånarna i dess närliggande omgivning kan mellan välja att förfasas över hur ett konservativt, klassinlåsande brukssamhälle förlorar i betydelse – eller profilera sig i termer av en öppen, tolerant miljö i utkanten av en dynamisk storstadsregion.
Det senare gör man bäst genom att ta emot alla nya idéer, alla nya invånare med öppna armar. Bättre än så kan Nävekvarn inte förvalta arvet ifrån Hubert och Gillis de Besche.