Den ofrivilligt moralkonservative

När Göran Hägglund besökte Nyköping för en tid sedan beskrev han sina interna kritiker som uppdelade i flera mindre grupperingar; de som tycker att han är för liberal och de som tycker att han inte är tillräckligt liberal. Han kunde också lagt till gruppen de som tycker att han inte är tillräckligt religiös. Det är krafter som är väldigt svåra att vara till lags samtidigt.
Därför är också Mats Odells kandidatur svårfångad. I ena andetaget (Ekot 19/11) undslipper han sig en glidning
mot abortmotstånd – en flirt med bland andra partiets
Livets ord-anhängare – och i det andra (SvD 19/11)
säger han att religion och politik måste hållas noga isär.
Arbetsmarknadslagstiftningen måste utvecklas i mer
marknadsliberal riktning, säger Odell, för att i nästa
andetag kräva att arbetslinjen ska underordnas rätten till vårdnadsbidrag.
Han säger sig inte vilja framstå som en social- eller moralkonservativ utmanare till Göran Hägglund (TT 19/11). Ändå är det nog just det som är hans chans. Det enda parti som vill vara uttalat socialkonservativt i dag är Sverigedemokraterna, ytan är alltså fri för ett parti som inte vill vara invandringsfientligt. Utvecklingskritik och moralkonservatism går i så fall att krydda med Odells kamp mot ”materialism” och ”ekonomism” (SvD 19/11).
För de kristdemokrater som föredrar Mats Odell före Göran Hägglund kommer nog ändå att göra det i tron att Odell kan föra partiet närmare tydligt moralkonservativa värderingar. Det ena du vill, det andra du skall, så plägar det gå i dylika fall.