Den socialistiska kannibalismen tilltar

Kraften har gått ur, sa Göran Persson härom dagen om samarbetet med miljöpartiet och vänstern. De sista krafterna går nu åt att bekämpa varandra. Opinionssiffrorna visar att striden om regeringsmakten blir hård och att den tiden är förbi då socialdemokraterna kunde räkna med att regera i eget högt majestät. Turbulensen inom vänsterpartiet ökar osäkerheten ytterligare inom det socialistiska blocket. Det är ett intressant spel som pågår där ingen vill bli sittande kvar sist med Svarte Petter. Göran Persson har försiktigt, väl medveten om den interna kritiken, öppnat för ett regeringssamarbete med miljöpartiet. De grönas språkrör, Peter Eriksson, är mer rakt på sak i sitt långa inlägg på Vägval Vänsters hemsida. Där skriver han att socialdemokraterna och miljöpartiet är på väg att bilda gemensamma arbetsgrupper med målet att Sverige ska ha en röd-grön koalitionsregering efter valet 2006.

Strategin är klar och tydlig. Socialdemokraterna är beredda att ge bort några av sina omhuldade ministerposter i utbyte mot att miljöpartiet anpassar sin politik och blir ett vanligt, etablerat parti. Förebilden är samarbetet mellan de gröna och socialdemokraterna i Tyskland. Skillnaden är att de gröna i Tyskland växte fram som en ny vänsterrörelse eftersom det inte fanns något kommunistiskt parti och att de till skillnad från miljöpartiet inte har behövt stångas mot en maktfullkomlig koloss.

I Sverige bildades miljöpartiet som en reaktion mot den socilademokratiska bluffen i kärnkraftsomröstningen och bestämde sig för att bli ett parti fristående från de traditionella politiska blocken. Man skulle vara ett parti för alla utan vare sig ungdomsförbund eller kvinnoförbund. Mot den bakgrunden är miljöpartiets anpassning till det socialdemokratiska partiet märklig.
Splittringen inom vänstern ställer dock till problem. Om resultatet blir två vänsterpartier är risken stor att inget av dem kommer in i riksdagen. Då kommer socialdemokraterna och miljöpartiet att förlora makten i alla fall. Margó Ingvardsson, i Vägval Vänster, bekräftar på hemsidan att det också är skälet till att man har lyckats hålla ihop vänsterpartiet så länge men att det inte längre är rimligt att ge kommunisterna alibi.

Den socialistiska kanibalismen handlar om att behålla regeringsmakten. Både miljöpartiet och socialdemokraterna öppnar nu famnarna för att ta emot vilsegångna vänsterpartister. Men om Vägval vänster menar allvar med att vilja göra skillnad i politiken behövs en ny politisk diskurs. Med ett vänsterparti som vilar på frihetlig demokratisk grund skulle den politiska kartan i Sverige se helt annorlunda ut.