Den stora lögnen
Geijer-affären var en skandal som borde ha fått stora politiska konsekvenser men som snabbt tystades ner. Statsminister Olof Palme satte hela sin politiska karriär på spel när han förnekade all kännedom om justitieministerns faiblesse för småflickor och kallade rikspolischefens PM för strunt något som kommer att gå till presshistorien som den stora lögnen.
Rikspolischef Carl Persson hade redan 1970 överlämnat ett PM till statsministern som sa att landets justitieminister gick runt på stadens bordeller och utnyttjade samma flickor som den ryska underrättelsetjänsten. Geijer utgjorde enligt Persson en säkerhetsrisk och kunde bli utsatt för utpressning. Det var först när den så kallade bordellmamman greps 1976, som affären började rullas upp. Hon erbjöd även småflickor från 14 år. Rikspolischefen skrev nya PM till statsministern med fler känsliga namn.
Det var en månad före valet och Palme har efteråt förklarat att han ville spara skiten till efter valet för att inte desavouera centerledaren Thorbjörn Fälldin, som visade sig vara ett av namnen på listan. Att Geijers namn dök upp även denna gång tillsammans med tio andra socialdemokrater, sa han inte.
Fälldin blev statsminister och fick ärva PM:et som fortfarande inte var diariefört utan låstes in i ett kassaskåp. Där hade den blivit liggande om inte tv-programmet Studio S, 1978 hade fått nys om den. Det var då centerkvinnan Gunilla André skrev en interpellation med en begäran att namnen skulle lämnas ut. Sällan har så många partiledare engagerat sig samtidigt i en fråga från en enskild ledamot. Slidder och sladder, sa alla. Statsminister Fälldins slutsats var att det som stod i PM:et var lögn, eftersom han själv stod på rikspolischefens lista. En logik som möjligen kan ifrågasättas.
Det politiska systemet stod inför risken att sprängas sönder inifrån. Ingen var beredd att tillsätta en utredning på illvilliga rykten. Rikspolischefen tog så illa vid sig att han anmälde sig själv till justitiekanslern. Hade han gjort rätt eller fel? JK fann ingen kritik mot Persson och valde dessutom att lämna ut Geijers namn, eftersom uppgifterna om justitieministern var graverande.
Sedan hände ingenting.
Det fanns 174 bordeller i Stockholm på den tiden. Ett antal var koncentrerade till riksdagshuset, som besöktes av män med makt, pengar och fria arbetstider. Däribland politiker men också journalister. Var det för många kända grabbar inblandade som gjorde att Palme ljög och Fälldin satte sin heder i pant?
Boken kan uppfattas som ett rop ur det förflutna. Men samtidigt måste vi ställa oss frågan: vet vi hur det blir i morgon?
Vad bordellaffären har lärt oss är att när rådande maktstrukturer riskerar att allvarligt rubbas slår de systembevarande mekanismerna till. Då ställs även demokratins fundament åt sidan.
Så jobbar vi med nyheter