Rent politiskt får Sven Otto Littorins avgång ingen större betydelse. Mandatperiodens reformer är genomförda. Inte minst i arbetsmarknadspolitiken tar det ett tag innan dess effekter kan utvärderas. Arbetsförmedlingen har till exempel arbetat med kompletterade aktörer i knappt två år.
Statsminister Fredrik Reinfeldt tvekar inte att lyfta fram Littorins förtjänster. Även på andra håll i regeringen tycks Sven Otto Littorin ha varit en uppskattad kollega. ”Han har varit lysande”, konstaterade näringsminister Maud Olofsson vid ett seminarium på onsdagsmorgonen.
Det är en sanning med viss modifikation. Littorin har såklart hanterat känsliga reformer men att kalla hans förmåga att kommunicera förändringarna i a-kassan för lysande är lite väl positiva ordalag.
Sven Otto Littorin var under hela sin statsrådstid den svagaste länken i nya Moderaternas kedja. Hans förtroendesiffror är inte i närheten av Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts.
Den enkla förklaringen är att han tappade för mycket trovärdighet efter diskussionen kring hans köpta examen. Därutöver tog Littorin väl lättsamt på kritiken från arbetsmarknadens parter- och framstod sällan som en sympatisk politiker.
Det är möjligt att vi nu vet svaret på varför.
Hans tillfälliga efterträdare Tobias Billström uppges vara lyckligt nygift. Men inte heller Billström tillhör Moderaternas bättre kommunikatörer. Han påminner lite för mycket om en lillgammal elevrådsordförande och är i yngsta laget för den tunga posten som arbetsmarknadsminister.
Ett smartare drag från Moderaterna vore att utse en kvinnlig efterträdare till Littorin. Moderaterna tenderar att framstå som ett mansparti och kan ändra på sin image genom att lyfta biståndsminister Gunilla Carlsson.
I grund och botten var Sven Otto Littorin en linslus. Mitt tips är att han kommer sakna politiken, mer än vad svenska folket kommer att sakna honom.