Den tysta oppositionen

Som nyinflyttad i Nyköping med ett tidigare liv i rikets tredje stad och med ett förflutet som kommunal fritidspolitiker är jag naturligtvis intresserad av den borgerliga minoritetens oppositionspolitik i Nyköping.

I dagarna kan jag blicka tillbaka på nära sju månaders Nyköpingsliv och finner att det är sju månader utan att oppositionen i Nyköping bedrivit oppositionspolitik. Oppositionen har valt att inte bedriva någon politik alls, i alla fall inte så att väljarna förnummit den.
Oppositionspolitiken börjar samma dag som valutfallet är klart och syftet är ju att ge väljarna alternativ.
Den borgerliga oppositionspolitik som bedrivs i Nyköping bedrivs på ledarsidan i SN på ett förtjänstfullt sätt men av de folkvalda politikerna syns eller hörs nästintill intet.

I förra veckan refererades kommunfullmäktigemötet vid vilket budgeten för nästkommande år fastställdes och man finner att av ett budgetförslag på nästintill 2 miljarder kronor är den borgerliga oppositionens blocksärskiljande budget precis som den föreslagna fast med 5 promilles skillnad.
Skillnaden mellan ekonomisk vänster- och högerpolitik är alltså 5 promille och då ställer jag frågan om vad som är den särskiljande politiken? Vilka alternativ erbjuder oppositionen sina väljare och hur ökar oppositionen sina röster i valet?
Fritt läst i artikeln så säger Nyköpings borgerliga fast anställda kommunalråd att vår budget blev inte så bra, för kommunens tjänstemän hjälper inte oppositionen i dess budgetarbete.
Jag tycker att kommunalrådet skall fundera över sin anställning och om kommunalrådet kanske kan ta lite av sin egen tid för att åstadkomma en väl genomarbetad, särskiljande alternativ budget, eller?
Med ett valår nära i siktet önskar jag att borgerligheten i Nyköping erbjuder mig och andra presumtiva väljare ett borgerligt alternativ.
Christer Carmonius