Det är föräldrarnas och advokaternas ansvar
Du skriver: Vi måste komma ihåg att många av dessa barns tillstånd har vi i Sverige försatt dem i.
Jag svarar: Där har du fel, Margot! Det är inte vi i Sverige, som du säger, som har försatt flyktingbarn till att bli arma barn efter att ha vistats mer eller mindre gömda efter att föräldrarna till dessa barn har överklagat upp till 37 gånger med aningslösa advokaters hjälp, trots att inga nya skäl tillkommit efter det första beskedet om avslag.
Vilka är det som skall stå vid skampålen? De arma barnens föräldrar naturligtvis och de aningslösa eller profiterande advokaterna, som hjälper föräldrarna. Barnen skulle inta ha blivit arma barn, om inte deras föräldrar hade handlat som de gjort. I stället borde föräldrarna ha godtagit Sveriges myndigheters beslut, att de ej har flyktingstatus och att om de stannar trots detta beslut, är det deras eget ansvar, om barnen börjar må dåligt och bli, som man säger, apatiska.
Lämnar man in förnyad ansökan gång på gång utan att nya beslutsgrundande skäl tillkommit, kommer ju nytillkomna asylsökande att få vänta, innan de ens kommer in i systemet, så det hela tenderar till att bli en katten på råttan och råttan på repet-lek, där till slut alla blir förlorare på ett eller annat sätt.
Lite fakta: Det som räknas som flyktingstatus är om man flytt sitt land med anledning av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning. Dessutom kan humanitära skäl tillkomma, när man överväger alla skäl för en flykting att få ett permanent uppehållstillstånd.
Jag kan dessutom upplysa dig om att konstitutionsutskottet har mottagit en anmälan om Ulla Hoffmans och Peter Erikssons agerande med anledning att de uppmanat flyktingar att inte komma upp ur sina gömställen respektive uppmana statliga tjänstemän att inte verkställa fattade avvisningsbeslut, innan den nya tillfälliga asyllagen trätt i kraft. Diarienummer är 051-625-2005/06.
Agneta Kumlin
Så jobbar vi med nyheter