Politikens regelverk var länge anpassat för män som aldrig var föräldralediga med sina barn. I dag är det annorlunda, i dag anser nog de flesta att en politiker ska kunna ta föräldraledigt på samma premisser som andra medborgare. Men aldrig i egen gräddfil.
Lina Strömstedt (MP) är ordförande i miljönämnden i Nyköping och säger till SN (16/9) att hon tolkat reglerna som att hon kunde vara hemma i tre månader med befintligt arvode. Den här historien visar möjligen på vissa brister i regelverket – eller tolkningen av det.
Samtidigt ansvarar varje politiker för sitt arvode. Det är en frihet under ansvar. Det ställer krav på att förvalta det givna förtroendet med gott omdöme.
Kommunstyrelsens ordförande Urban Granström (S) morrar missnöjt i SN (15/9) över den här affären och skriver i sin SN-blogg att ”Beslutet och handlingen att skriva under ledighetsansökan ligger dock alltid hos individen, men vilka regler som gäller och hur man ska agera har jag varit glasklar med.”
Det vill säga, avstå från att ta ut arvode.
Miljöpartiets ena kommunalråd Johannes Krunegård säger att hans partikamrat får bestämma själv hur hon vill hantera arvodet. Fast principiellt anser han att hon gör fel. Genom att ändå acceptera det låter Johannes Krunegård i så fall kompisskap gå före principer.
Hans kommunalrådskollega Malin Hagerström (MP) verkar ha gett sin partikamrat grönt ljus till tremånadersledigheten med arvode. Hon har inte samma principiella invändningar som partikollega Krunegård. Det var ju ändå inga möten.
Det här är inte svårt, egentligen. En arvoderad politiker som tar en planerad ledighet och inte utför sitt uppdrag bör avstå från att ta ut arvode. Det är en anständighetsfråga gentemot medborgarna. Den som är föräldraledig har rätt till föräldrapenning från dag ett. Även politiker.