En vital del av ett bra företagsklimat är att offentliga taxor och avgifter inte pungslår de lokala företagen på godtycklig grund. Vid fullmäktige i Nyköping i tisdags beslutades om nya taxor för miljönämnden och för kommunens livsmedelskontroller samt brandförebyggande verksamhet. Det blev ingen debatt, bara Centerpartiet krävde att avgifterna tydligare borde kopplas till utförda kontroller. Annars är risken att man tar för mycket betalt.
Det är tillåtet för kommuner att ta ut en schablonavgift, men den ska alltid motsvara verkliga kostnader med så liten avvikelse som möjligt. Schablonen förenklar för kontrollutföraren, för den som betalar utan exakt kunna kontrollera att vad man får för pengarna är det inte lika enkelt. Eva Andersson (C) lade in ett likalydande yttrande i två ärenden om principerna för taxor och avgifter för företag. Hon har en poäng. Avgifterna är inte en allmän finansieringskälla för enheterna. Det måste politiken hålla stenhårt på.
Lantbrukarnas riksförbund har länge varit kritiska till hur taxor och avgifter används. LRF hävdar att kommunerna överdriver tiden det tar att göra kontroller samt att det finns alldeles för små möjligheter att minska avgifterna genom att som företagare göra rätt. Höjda avgifter måste bygga på att kommunen också gör mer, inte bara kräver mer betalt. Det ska vara tydligt och enkelt redovisat. Det är i kommunens intresse att möta de betalande företagarnas önskemål. Liknande frågor lyfts gång på gång i lokala debatter om företagarfrågor.
Därför är det förvånande att Eva Andersson inte fick något stöd från oppositionsvännerna i Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. I valrörelser brukar de fyra vara rörande eniga om hur viktigt det är att företagen får tydliga besked, ges god och effektiv service samt att onödig byråkrati bekämpas. Det måste vara mer än en läpparnas bekännelse.