Det behövs nya dugliga ledare i EU
Den viktigaste frågan i dag är hur Europa har hamnat i den här situationen. Hur kan det komma sig att allt fler vanliga européer förenar sig med kommunisterna och nationalisthögern? Och varför händer det just nu? Madame och Monsieur Bernard sa inte nej till Euron, Maastricht eller införandet av den inre marknaden. Sanningen är ju att dessa beslut har varit betydligt mer omvälvande för det europeiska samarbetet än det nu aktuella fördraget, som till stora delar är en bekräftelse av redan nu gällande ordning. De allra flesta borde tvärtom tilltalas av den nya konstitutionen eftersom den innebär förtydliganden, förenklingar och en förstärkning av demokratin.
Epoken Jaques Delores i mitten och slutet av 1980-talet var EU:s storhetstid. När Delores tillträde som kommissionens ordförande hade EG, som EU då hette, gått helt i stå. Men Delores visade att ett kraftfullt ledarskap tillsammans med en stor förmåga att kommunicera och föra ut frågorna brett i samhället gav resultat. Den inre marknaden och de fyra friheterna var den våg som till och med Sverige surfade in i gemenskaperna på.
Sedan dess har Europas regerings- och statschefer tydligt visat att de inte vill ha någon stark ledare i Bryssel. Och under de senaste 10 åren har EU utmärkt sig mer för byråkrati och intriger än för visioner och handlingskraft. Persson, Chirac, Schröder och andra har kunnat sola sig i EU:s strålkastarljus utan konkurrens från slätstrukna figurer som Santer, Prodi och nuvarande Barroso, när det har gått bra. När det inte har gått så bra har man skyllt på Bryssel. Margot Wallströms roll som PR-kvinna ter sig i det perspektivet som enbart löjeväckande.
En del av det franska folkomröstningsresultatet beror sannolikt på ökande rädsla för att förlora jobben i konkurrens med nya medlemsländer. Det så kallade tjänstedirektivet är bra för konsumenterna, men släpper in utländsk konkurrens på vår egen bakgård. Och kanske har förändringarna ibland gått för fort. Om beskedet från EU:s medlemsländer blir ett nej till det nya fördraget står vi sannolikt inför 10 år av rehabiliteringsarbete. Då blir också EU:s ledare tvingade att låta prestigen falla och släppa fram ett kompetent ledarskap i Bryssel.
Så jobbar vi med nyheter