Skattehöjningsbråket inom Folkpartiet verkar ta ny kraft. I dagens SN (och gårdagens Eskilstunakuriren) går Folkpartiet i Oxelösund till angrepp mot partiföreträdaren och landstingsrådet Thomas af Bjur. Det som började med landstingsledamoten Michaela Borgs (FP) kraftiga och kontroversiella markering mot Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Folkpartiets höjning av landstingsskatten, trappas därmed upp ytterligare.
Att höja skatten och försvaga medborgarnas egen vardagsekonomi för att landstingsledningen vill samla mer pengar i ladorna, är måhända något som entusiastiska högskattepartier som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ägnar sig åt. Partier som kan tänka sig att samarbeta både åt höger och vänster måste ha klart för sig vad man vill få ut av detta, mer än viss makt över den skattefinansierade vårdapparaten. Märk väl att skattehöjningen inte var ett resultat av krav inifrån vården.
För Folkpartiet är detta en svår fråga. Thomas af Bjur och övriga i landstingsgruppen fick besk kritik för från tunga partiföreträdare i Strängnäs, Gnesta, Flen, Eskilstuna, Katrineholm och Vingåker för bristande information. Gruppledaren i Gnesta, Göran Benedicks, talar om landstingsgruppen som en sekt (SN 31/10). Det blåser i leden.
Folkpartiet kan mycket väl vara en konstruktiv aktör inom sörmländsk vårdpolitik, men går man åt rätt håll? Att utöva makt i koalition har ett pris. Har FP fått ut det man ville av landstingsmajoriteten? Inte om du frågar Folkpartiet i Oxelösund. Hans Trovik skriver: "Vi förväntade oss till exempel större antal vårdgivare, mer vård, mindre byråkrati, människors valfrihet och att uppmuntra en mångfald vårdgivare som det står att läsa i partiprogrammet. Av det har vi sett väldigt lite."
Om de egna partivännerna anser sig ha sett lite av de socialliberala budskapen – är det rimligt att tro att väljarna har sett ännu mindre.