Det var en av sommarens allra första varma dagar. Lars Blixt, 63, tog emot på övervåningen. Hans ben bar honom inte nedför trappan.
På bara ett år hade kroppens muskler på Lars Blixt förtvinat. Det var svårt för honom att ta till sig – muraren och kraftkarlen var som skinn och ben.
– Jag har i fyrtio års tid varje kväll gjort trettio armhävningar, sa han och tittade ut genom fönstret på gården i Husby Oppunda.
Lövträdens blad hade spruckit ut, blommor blommade och solen gassade.
För anhöriga var det obegripligt. Hur kunde det här ske? Vad var fel?
Att han var sjuk stod utom tvivel.
Men läkare på Nyköpings lasarett kunde inte ge honom något rakt besked. Något neurologiskt var det.
Lars Blixt fick slutligen diagnosen ALS av en specialist i Stockholm.
ALS är en sjukdom som gör att kroppens muskler förtvinar och slutligen leder till att andhämtningen upphör.
Nu satt Lars Blixt i rullstol, benknotorna stack ut genom huden och han berättade hur musklerna liksom rann ur honom. Alldeles nyligen hade han ramlat ur sängen när han skulle ta sig till rullstolen.
Vi samtalade om livet och döden. Jag berättade att fotografen och jag senare på dagen skulle besöka Kari Josefsson i Oxelösund, som sedan 20 år lever med sjukdomen ALS.
När Lars Blixt fick höra om Kari Josefsson och att han levt med ALS i så många år glimtade det till i hans ögon.
Lars Blixt bar dock på den aggressiva formen av ALS.
Vi lämnade lägenheten och gick nedför trappan. Lars Blixt hälsade hej då.
Artikeln om Lars Blixt publicerades den 10 juni.
Onsdag den 3 juli har Aurora namnsdag, ett namn som härstammar från den romerska mytologin och betyder morgonrodnad.
Den dagen dog Lars Blixt.