Det började med Jyllands-Posten
För mig är det omöjligt att förstå att en tidning på den danska landsbygden kan få muslimer över hela världen att rasa.
Från västerländsk utgångspunkt kan inte den danske statsministern be om ursäkt. Han kan beklaga att människor har känt sig kränkta men inte be om ursäkt. Indoktrinerade med liberala värderingar anser vi att var och en har rätt att både bedriva en religion och driva med den.
Men samtidigt är det ett obestridligt faktum att muslimer anser att de danska teckningarna är förolämpande. Många experter och islamologer menar att västvärlden har begått flera stora misstag.
Den islamska världen är en mosaik och inte, som vi gärna föreställer oss, ett monolitiskt block. Turkiet är ett tydligt exempel på att det går att förena islam med det demokratiska och pluralistiska samhället. Det finns många författare, filosofer och vetenskapsmän i den islamiska världen som inte läser koranen bokstavligt. Men fortfarande avrättas hundratals människor varje år i muslimska länder för att de har begått brott mot koranen.
I svensk tv kunde vi nyligen följa Jan Guillous serie om 1600-talets häxprocesser när bibeln var upphöjd till svensk lag och kätteri bestraffades med döden. Det är en epok i svensk och europeisk historia som vi betraktar som fullständigt absurd.
Det vi bevittnar i dag är egentligen ingen konflikt mellan västländer och östländer, utan snarare en konflikt inom de arabisk-muslimska länderna. Den stora moraliska frågan blir då om vi är beredda att stå upp för de västerländska värderingarna och vågar rikta kritik mot avrättningar, förföljelser och kvinnoförtryck som sker i islams namn.
Det ställer höga krav på ledarskapet, inte minst inom EU, men det ställer också krav på oss själva som enskilda individer. Lösningen måste vara tolerans från alla håll. Även hos oss finns det extrema som ser det som händer som en ordentlig chans att flytta fram sina positioner.
Så jobbar vi med nyheter