När det i somras stod klart att Trafikverket funderade på att strypa pendeltrafiken till Gnesta ledde det till omfattande och upprörda protester – från Gnestabor och Järnabor, från politiker i kommun, landsting och riksdag. En uppmärksammad manifestation i Gnesta visade på en stark uppslutning bakom Gnestapendelns värde för såväl kommuninvånarna som invånarna i grannorter och grannlän.
Det är många som vill trafikera spåren söderut från huvudstaden. I den konkurrensen såg det ut som att den regionala tåg- och pendeltrafiken skulle få nöja sig med det utrymme som blev över. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd (M) fick sätta sig på pendeln på att svara på frågor från oroliga pendlare – och trots att hon inte som minister från direktstyra Trafikverket ändå noterade med visst tryck att ”arbetspendlingen är viktig”.
I verkets förslag till tidtabell för nästa höst har ett par avgångar till och från Gnesta fått stryka på foten. Det krockar med ministerns påstående om att arbetspendling är viktigt. Det krockar också med utvecklingen i Stockholm-Mälardalen.
Situationen är anmärkningsvärd. Att i en av Sveriges mest attraktiva tillväxtregioner, som räknar med en stadig befolkningsökning de närmaste 20 åren, tvingas till en debatt om försämrade möjligheter till arbetspendling, kan tyckas närmast absurt. Särskilt när det är fler avgångar och bättre transporter som behövs. Då skulle regionförstoringen i Mälardalen och huvudstadsområdet utvecklas som det är tänkt. Trycket på huvudstaden skulle lätta något genom att fler attraktiva boendemiljöer kan erbjuda goda pendlingsmöjligheter.
När den nya sörmländska kollektivtrafikmyndigheten bildades fick Gnesta inskrivet i avtalet med myndigheten att trafiken från Järna till Gnesta skulle förbättras med ytterligare tre avgångar. Tåg som vände i Järna skulle fortsätta till Gnesta. Det vore helt i linje med regionutvecklingen och det är något som länets kollektivtrafikmyndighet behöver leva upp till mötet med Trafikverket.
I sitt svar på Trafikverkets tågplan för 2014 kritiserar kollektivtrafikmyndighetens ordförande Åsa Kullgren (S) att värdet av arbetspendling inte bedöms på lika villkor som fjärrtågen. Pendeltrafikens samhällsnytta underskattas. Den statliga myndigheten Trafikanalys har uppmärksammat detta i sin rapport om arbetspendling i storstadsregioner (2011:3). Myndigheten understryker också att ständiga förändringar av tidtabeller påverkar flyttströmmar negativt: ”Om turtäthet och tidtabeller ändras för ofta
så påverkar det möjligheten att planera sin arbetspendling, och därmed påverkas även val av bostadsort och arbetsplats.”
Om Trafikverket börjar tumma på avgångarna så att arbetspendlingen försvåras och försvagas, skadar det regionutvecklingen i sin helhet. Rangordningen cementeras – och visionen om att fler arbetspendlare ska välja att åka spårbundet har fått sig en allvarlig törn.