EU-kommissionens utskott för medborgerliga fri- och rättigheter hade nyligen möte för att behandla ett förslag om att medlemsstater ska ha möjlighet och/eller skyldighet att blockera internetadresser utanför unionen där det lagras barnpornografiskt material.
I utskottet finns krafter som vill göra medlemsstaterna skyldiga att göra detta. Kampen mot barnpornografi ses som så pass viktig att inskränkningar i informationsfriheten är acceptabla.
Där finns krafter som varnar för att sådana regelverk skulle utgöra allvarliga inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten. Den som stänger dörrar och förbjuder medborgarna att besöka vissa miljöer, stänger inte nödvändigtvis bara ute det onda.
Där finns krafter som förordar en bredare kompromiss som ger medlemsstater möjlighet att, i stället för att vara skyldiga att, blockera sådana internetadresser. När frågan kommer upp för beslut i parlamentet lär kompromissen stå i fokus. I valet mellan skyldighet och möjlighet att inskränka informationsfriheten är förstås möjlighet att föredra.
Det är ingen tvekan om att kampen mot barnpornografi behöver skarpa verktyg. I förslaget finns höga ambitioner om att göra den här prövningen rättssäker och transparent. En sådan ordning är förstås att föredra framför blockeringsbeslut där underlaget hålls hemligt eller att besluten inte går att överpröva eller ifrågasätta.
Men att stänga tillgången till en specifik nätadress innebär ju inte att det olagliga materialet försvinner eller att de bakomliggande övergreppen upphör. Behovet av att stoppa produktionen av barnpornografi minskar inte. Det är tyvärr lättare för skurkarna att byta nätadresser än det är för rättssamhället att dra dem inför rätta.
Det bestående intrycket är alltså att EU-parlamentet är på väg ut på tunn is. Svenska EU-kommissionären Cecilia Malmström bedyrar sin liberala övertygelse och de goda avsikterna bakom inskränkningarna; att det bara handlar om explicita fall av barnpornografi.
Men tyvärr känns det som att hon torgför en övertro på EU-lagstiftningars pricksäkerhet eller en smått naiv bild av staters alltigenom renhåriga avsikter.
Det du inte ser finns inte?
När politiker vill snäva in gränserna för informationsfriheten är det lätt att använda kampen mot barnpornografi som slagträ. Det är effektivt. Det är få eller ingen som skulle slåss för att garantera människor tillgång till den typen av olagligt material.Däremot måste man våga varna för följdverkningarna.
Så jobbar vi med nyheter