I går debatterade riksdagen våldsbejakande extremism. Ämnet var brett, men debatten var förstås föranledd av självmordsbombningen i Stockholm före jul.
Våldsamma grupperingar med någon form av politisk agenda är inget nytt. Våld från vitmakt- eller autonomt vänsterhåll är vi bekanta med sedan tidigare. Vi har sett bråk vid demonstrationer, misshandelsfall, mord och – inte att förglömma – ett försök till brandattentat mot McDonald’s vid Gumsbacken i Nyköping för snart fem år sedan. Våldsam islamistisk extremism är det relativt nya.
I december lämnade Säkerhetspolisen en särskild rapport till regeringen om just islamistisk våldsbejakande extremism. Säpo anser att den aktuella gruppen är begränsad till ungefär 200 personer. Det finns inga belägg för att antalet personer som radikaliseras i dessa miljöer ökar. Det är i nuläget inte ett hot mot samhällets grundläggande strukturer, hävdar Säkerhetspolisen.
Men rapporten uppmärksammar också att det hot som föreligger, är att personer i dessa miljöer kan radikaliseras utomlands och sedan återvända. I efterspelet till terrordådet mot julhandeln i Stockholm var förövarens vistelse i en radikal islamistisk miljö i brittiska Luton särskilt i fokus.
Demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) har en viktig poäng ifråga om att Sverige bör lära av Storbritannien (SvD 26/1). För att nå framgång i arbetet för att stärka sekulära strömningar och att nå ökad tolerans, då räcker det inte med att tala med religiösa företrädare. Andra röster och förebilder måste lyftas fram i sammanhanget.
Här bör finnas en hyfsat bred politisk samsyn. De flesta partier är överens om att detta arbete är något mer än en fråga för Säpo. De statliga insatserna måste generellt sett bli mer målgruppsinriktade för att nå just de miljöer där unga, det gäller nästan uteslutande pojkar och unga män, riskerar att radikaliseras och dras i våldsbejakande riktning.
Det behöver alltid finnas en väg bort från extremistiska grupper. Det behöver alltid finnas en väg bort från socialt utsatta miljöer. Då bekämpas drivkrafterna för en stor del av den våldsbejakande extremismen.
Det extrema behöver bekämpas till vardags
Risken att utsättas för ett terrordåd i Sverige är mikroskopisk. Det är de flesta bedömare överens om. Riskerna med våldsbejakande extremism måste tas på stort allvar, men det ger debatten ett ramverk att förhålla sig till.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!