För partier som säger sig värna om de svaga i samhället sänder detta mycket motstridiga signaler. I stället förmedlas en bild av ett stängningsbeslut utan medborgarperspektiv och framför allt med bristande brukarperspektiv.
Vård- och omsorgsnämndens ordförande Jacob Larsson (S) målade in sig i ett hörn tillsammans med sina majoritetsvänner. Som ansvarig politiker verkar han närmast ställd över att medborgarna protesterar och inte tror på att förändringarna är av godo.
Den halvhjärtade reträtt som nu aviserats är luddig och verkar framstressad. Nog för att det är klokt att backa sig ur en återvändsgränd, men de ansvariga måste veta vart man är på väg och hur man tar sig dit. Det är väl inte slumpen som styr?
Här finns en parallell till det tumult som uppstod när cheferna på Navet byttes ut, följt av bråk om det var en besparing, maktkamp eller effektivisering. Följden blev att just de elever som verkligen behöver vuxenstöd, särskild trygghet och ordning för att klara skolan, tvingades in i onödig oro och ovisshet.
Det är inte en slump när det blir så här. Valet av besparingar är politik. När skattepengarna är begränsade och utgiftskraven många kan ingen majoritet vara alla goda gåvors givare. De rödgröna måste visa vad de vill, vad de kan avstå ifrån och följa den linjen.
För det är nu Nyköping profilerar sig för framtiden. Kampanjerna på Stockholms Central är inte allt. Hur man hanterar ekonomiska trångmål är en del av marknadsföringen av kommunen.
Jan Bonnier (M) spekulerar i SN (8/2) – med historien som rättesnöre – kring att en skattehöjning lurar i vassen. Det vore ett markant misslyckande för majoriteten och ett svaghetstecken. Nyköping framträder med stor och växande investeringskostym och då blir det mindre klädsamt när det redan är svårt att hantera dagens driftskostnader.
”Kvaliteten på politiken och bärkraften i ideologin prövas när man tvingas dra åt svångremmen.” Så formulerade sig
SN:s S-krönikör Ulf-Göran Widqvist i sin aprilkrönika i fjol.
Nyköping behöver en styrande majoritet som inte överraskas av att det är jobbigt att prioritera.