Det förskräckliga odjuret Haraböcken
Barnen fick därför inte vistas där. Men att skrämma dem för rovdjur gick inte, för byns ungar, som var vana att umgås med naturen, visste mycket väl att björn och varg aldrig angriper människor, även om dom bara är små barn.
Då satte oroliga föräldrar dit Haraböcken att vakta skogen kring myrodlingen. Haraböcken var ett fruktansvärt farligt odjur, som till och med kunde äta upp små barn.
Inom naturreservatet Hållet finns en dunge med grov gammelskog. Under jätteträdens skuggande grenvalv har ett sammetslent mosstäcke utvecklats. En vältrampad stig leder till en liten glänta omgiven av tät skyddande skog. Många människor har sökt sig till denna plats för att finna stillhet, ro och harmoni. En grov torraka har stått där en tid och väntat på rätt tillfälle att få inhysa sina första små näpna knappnålslavar.
En mossig tickrick gammal låga gömmer både tomtar, möss och annat småknytt. Med några grenar har barnen förvandlat en trädstam till en spännande koja djupt inne i storskogen. Det var idyller som denna den förnämsta tätortsnära John Bauerskogen, som gjorde Hållet värdigt att bli naturreservat. Detta var före motorsågsmassakerns tid.
Idyllen finns nu endast kvar som minnesbild hos tidigare besökare. Skogen är inte farlig. Träden, de vilda djuren, fåglarna, blommorna och fjärilarna är inte farliga.
Vad man däremot kan ha anledning att frukta, är illasinnade människors agerande i naturen. Vid Hållets naturreservat visar tydliga tecken på att Haraböcken, detta förskräckliga fantasimonster, lyckats sätta skräck i sinnena hos dem som fått till uppgift att låta Nyköpingsborna få möjlighet att lära sig umgås med naturen. Därför törs ej heller någon lyssna på de blåslagna trädens protester.
Sven Jonsson
Så jobbar vi med nyheter