Det hänger på Stockholm

!Remisstiden går ut inom kort. I går fick sörmländska kommun- och regionpolitiker en smygtitt bakom kulisserna på arbetet med Ansvarskommitténs förslag. De gamla länen och landstingen ska skrotas och ersättas med ett färre antal regioner. Mycket talar för att remissinstanserna i stort kommer att säga ja till förslaget, om än med invändningar.
Sörmlands regionpolitiker säger ett tydligt ja, men samtidigt nej till att en enskild region ska kunna omfatta fler än två miljoner invånare. Såväl landshövding Bo Könberg (se debattartikeln i gårdagens SN) som Region Sörmland vill att Sörmland ska ingå i en större Mälardalsregion tillsammans med Stockholm för tillväxtens, vårdens, kollektivtrafikens och arbetsmarknadens skull. Argumenten är goda.

På plats fanns regeringens samordnare Jan-Åke Björklund. Hans uppdrag är att lyssna på alla instanser och sammanställa bästa möjliga regionkarta utifrån detta.
Regeringen har signalerat att tvåmiljonersgränsen inte är tvingande. Denna kom till för att begränsa varje regions inflytande, vilket ur ett maktperspektiv inte minst kan ligga i statsmaktens intresse.
En Stockholm-Mälardalen-region framstår också som det bästa för Sörmlands del. Alternativet bananregionen, som Bo Könberg döpte den till, där Uppsala, Västmanland och Sörmland omfamnar en fristående Stockholmsregion, förblir en begränsande halvmesyr. Det skulle driva fram många kommunala folkomröstningar om regiontillhörighet. Ett hett tips är både Trosa och Gnesta.
Jan-Åke Björklund meddelade att Örebro föredrar samarbete med Värmland, vilket sätter gränsen i väster för Mälardalen. Uppsala tvekar. Det skapar i sig inte bekymmer för Sörmland.
Bekymret är att Stockholm inte har satt ned foten, eller rättare sagt, moderaterna i Stockholm. Säger Stockholm nej tack lär regeringen knappast tvinga på huvudstaden en union med grannlänen om bygga underifrån-perspektivet ska respekteras.