För tio år sedan kom ett antal kyrkoledare i Jerusalem med en förfrågan till omvärlden om att fler skulle komma till Västbanken, ett område som enligt det internationella samfundet varit ockuperat av Israel sedan slutet på 60-talet. Tanken var att dessa så kallade följeslagare, en slags internationella observatörer, skulle kunna försöka dämpa spänningarna mellan palestinier och israeler med sin närvaro.
– Följeslagarprogrammet bygger på några olika principer, den viktigaste av alla är respekten för folkrätten, berättar Magnus Persson, som i mars reste till Västbanken just i egenskap av följeslagare.
Konflikten på Västbanken är en av världens mest komplicerade och invecklade i dag. Att försöka beskriva den i bara en artikel är vanskligt, men en väsentlig del av konflikten handlar om själva marken och vem som ska få bebo den. Därav spänningarna mellan palestinier och israeliska bosättare.
Under tre månader vistades Magnus i staden Hebron, där det enligt honom är extremt spänt. Till skillnad från andra platser på Västbanken, där det finns ett fysiskt avstånd mellan palestinier och israeliska bosättare, bor de sistnämnda mitt i staden. Detta skapar "en hel del friktion", som Magnus själv beskriver det.
– Hebron är uppdelad i två zoner, en kontrollerad av israelisk militär och en kontrollerad av palestinierna. I det som kallas H2, som är kontrollerat av Israel, bor 35-40 000 palestinier, 800 bosättare och runt 2 000 militärer, säger han.
Magnus var utstationerad i Hebron tillsammans med tre andra personer från Schweiz, Filippinerna och Norge. I deras arbete som följeslagare ingick, förutom att just observera att inga mänskliga rättigheter bröts, att dokumentera vardagen och händelser som de bevittnade. Under tiden i fält skrev Magnus flera rapporter om sin tid i staden, bland annat om det olivträd som skulle planteras vid en skola och som ledde till ett regelrätt slagsmål mellan israeler och palestinier.
– Det slutade med att två fick åka ambulans. Då gick det upp för mig hur laddat det är när de bara ska sätta träd i marken, även om det är ett olivträd som varit lite av en motståndssymbol, säger Magnus.
Samtidigt är han noga med att understryka hur lätt det är att vara negativ mot bosättarna, eftersom deras närvaro enligt det internationella samfundet inte är laglig och bryter mot internationell rätt.
– Men det finns folk på båda sidor i konflikten och båda folken lider, det är också viktigt att komma ihåg, säger Magnus.
Själv har han länge haft ett intresse för internationella frågor och förutom Västbanken även rest mycket i Syd- och Centralamerika, samt i södra Afrika. Med en kandidatexamen i sociologi bakom sig ska Magnus till hösten påbörja en mastersutbildning i Köpenhamn, där han kommer fördjupa sig i säkerhetsfrågor. Han var med andra ord inte främmande inför att söka sig ner till Västbanken för att se hur konflikten faktiskt tar sig i uttryck på det konkreta planet och för riktiga människor.
– Den här konflikten är extremt känslig och var man än hamnar kan man stöta på någon som har kraftiga åsikter om det, säger han.
Efter att ha blivit antagen till följeslagarprogrammet fick Magnus och hans kollegor utbildning i allt från konfliktens historia till hur man ska agera när man träffar på soldater. De fick även lära sig en hel del om palestiniernas och judarnas historia, för att kunna stå väl rustade och förstå de olika situationer som kan uppstå i vardagen på Västbanken.
Att se konflikten konkret på plats, med bakgrund i allt han har läst om den hemma i Sverige, och träffa folket som bor på Västbanken, och som inte kan ta sig därifrån, har lämnat starkast intryck hos Magnus.
– Att alltid försöka komma ihåg de människor som påverkas av de stora skeendena i världen, det kommer jag alltid ta med mig, säger han.
Kan du tänka dig att åka dit igen?
– Absolut. Utan att tveka, avslutar Magnus.