!Hur firar man advent i en kyrka på skoltid utan inslag av religion? Skolverket har knåpat ihop en samling riktlinjer för att skolorna ska kunna fira advent utan att blanda in Gud. Det blir lätt som att försöka definiera sommar utan att blanda in solen.
Den svenska skolans undervisning ska vara saklig, allsidig och vila på vetenskaplig grund. Alla skolpliktiga unga ska kunna gå i skolan, oavsett vad de tror på eller inte tror på. Ingen ska behöva delta i religiösa ceremonier. Detta är en grundläggande rättighet. Ingen ska tvingas att tro, ingen ska hindras från att tro.
De flesta av skolans traditioner etablerades på den tid då staten var en del av svenska kyrkan – och tvärtom. Statsreligionen satte gränserna. Den offentliga skolan deltog i den offentliga kyrkans verksamhet och alldeles för få reagerade över den obefintliga religionsfriheten. I dag finns ingen statsreligion, kvar är skolans tradition att fira kristna högtider inför allmänna helgdagar. Alla turer kring avslutningar och adventsfiranden är en följd av skilsmässan mellan kyrka och stat.
Egentligen borde det inte vara svårt. Kanske är det den gamla kollektivistiska fällan som slår igen? Varför ska alla eleverna gå på samma? Låt traditioner som har religiösa inslag vara frivilliga. Att be en präst leda en neutral samling i en kyrka inför en religiös högtid utan att få nämna sin tro och övertygelse, blir okristligt krystat.
En bra skola borde erbjuda barnen att antingen fira advent i kyrkan eller möta vintermörkret med en ljusstund på annan plats, som skolans aula eller bygdegården. Andra religiösa högtider bör kunna hanteras på likartat sätt. Skolavslutningarna borde kunna ha flera delar, först en gemensam samling sedan en frivillig stund med religiösa inslag för de elever som så önskar.
Regelverk ska förstås vara exakta, fast nog är det ändå märkligt att det här ska vara så komplicerat och ångestladdat.