Ibland tycker jag det är lite märkligt att i princip alla tidningar har ett horoskop. Egentligen. Det är ju vidskepligt trams, om du frågar mig. Men, jag tänker att placeringen, på sidan med serier, kryss och annat som ska vara roligt, är rätt tydlig. Det ska vara lite skoj, och många tycker om att läsa dem.
Även om jag vet att vissa tar det där med horoskop och stjärntecken på stort allvar. Tycker att horoskopet stämmer (klart det gör, skriver man så allmänt kan man ju själv konstruera en mening med det kryptiska budskapet efteråt). Att man liksom verkligen identifierar sig med sitt stjärntecken. ”När jag beter mig såhär, är det typiskt eftersom jag är en Oxe”, typ.
Det måste dock ha fått sig en liten törn härom året när det nya stjärntecknet Ormbäraren introducerades. Minns ni? Tydligen stämde inte zodiaken längre, så då klämdes ett nytt stjärntecken in mellan slutet av november till mitten av december, och vips var det rätt många som plötsligt blev ett annat stjärntecken.
Och det kan vara bra att komma ihåg att det här med stjärntecken inte betyder ett skvatt på en hel del ställen. I Japan, till exempel, håller man i stället koll på sin blodgrupp. Är man en viss blodgrupp, ska man ha en viss personlighet och passa ihop med vissa blodgrupper, men inte andra.
Ungefär lika vetenskapligt som att stjärnornas position i förhållande till jorden avgör vilka personlighetsdrag du får, alltså.
Det bästa är kanske att göra som min brorsa, och bara läsa den första meningen. För det finns några fraser som alltid återkommer.
”Det finns indikationer i tecknet på att.”
”Du tycks ha.”
”En viss person förefaller.”
”Möjligen har du.”
Så kan man bara fylla i resten själv. Förslagsvis med något trevligt, som: det finns indikationer i tecknet på att du tar en fika klockan 10. Och så gör du det.