Nåja. Liknelsen hade kunnat vara vassare. Däremot var Alliansdagen en påminnelse om den kraft som ritade om den politiska kartan inför valet 2006. Lördagens firande var ett avstamp inför 2010 och valet som ska ge Alliansen chans att leda Sverige mot 2014. Dagen färgades av huvudnumret: ett ökat jobbskatteavdrag. Den tydligaste målbilden med Alliansen är den långsiktigt hållbara välfärdsstaten; en som inte försvagar människors privatekonomi på samma sätt som den S-märkta har gjort och riskerar att göra.
Centerpartiet fick också lyfta fram en paradfråga: satsningen på egenföretagarna. Nedsättningen av egenavgiften kommer att underlätta vardagen för många. Träffbilden ha varit både bredare och djupare, men som reform för att lyfta dem som driver och vill starta eget, är den välkommen.
Att sänka skatten på arbete handlar också om att effektivisera staten. En organisation som ideligen kan trycka på ”mer pengar in”-knappen, förlorar i effektivitet över tid. Den expanderar enkom för att växa.
Samtidigt är det klart att skattesänkningarna i 2010 års budget ska elda på konsumtionen och öka efterfrågan på varor och tjänster, vilket ska leda till att färre tvingas gå arbetslösa. Inflationstrycket är närmast obefintligt, så regeringen kan blåsa på.
Det som kan kritiseras är att en verkligt successiv bekämpning av skattetrycket, ”bara” näst högst i världen numera, inte enbart kan bestå av sänkt skatt på arbetsinkomster. Det måste leda till en effektivare välfärdsstat med sänkt skattetryck för allt fler. Att med en stark välfärdsstat närma sig mittfältet i europeiskt skattetryck, vore att skriva historia.
Det lyfter med lägre tryck
Vad är väl en Alliansdag på Sergels torg? Tja, det är egentligen ingen Askungesaga. Om vi inte väljer att se högskattestaten som den elaka styvmodern och hennes styvsystrar – och de flitiga mössen som en illustration av arbetslinjens effekter.
Så jobbar vi med nyheter