Rätten till integritet som patient inom vården bygger på en mycket stark sekretess. Förbud för andra än direkt inblandade att läsa sjukjournaler och annat, sätter strama ramar för vem som får se vad. Så ska det fungera.
I takt med teknikutvecklingen har det blivit allt lättare för den enskilde att dokumentera saker och företeelser i sin närmiljö. En enkel mobiltelefon filmar i dag lätt det som den mer skrymmande videokameran gjorde för 15 år sedan. Detta har fått ett antal landsting, men inte Sörmlands, att gå förbudsvägen för att skydda patienter från att filmas i smyg. Ambitionen är sympatisk, men graden av förbud är överdriven. På sina håll har det inneburit att föräldrar inte har fått fotografera sina barn på förlossningsavdelningar.
Till saken hör att en del dokumentationer kan vara av värde för den enskilda patienten, om en behandling behöver granskas i efterhand. Simpla men breda åtgärder går före smarta, men mer detaljerade.
Patientsekretessen ska värnas noga, vår sjukdomshistoria är vår egen ensak. Åtta landsting har infört generellt film- och fotoförbud (Ekot 8/11). Att freda vissa känsliga miljöer från mobilkameror och liknande är rimligt. Men inte alltid allt. Det är skillnad på att vara noggrann och manisk.
Att förbjuda föräldrar att fotografera sina barn i förlossningssalen är att likna vid någon som eldar upp huset för att dölja att maten bränts vid på spisen.