Höga Hästholmen närmar sig när Kjell Andersson styr sin lilla motorbåt genom Ålöfjärden. Fåglarna som befolkar ön syns tydligare och tydligare innan de till sist blir störda och de flesta av dem flyger iväg. Några knotiga träd reser sig fortfarande mot skyn, men i övrigt är det inte mycket större växtlighet kvar på ön.
– Det är som skräckfilmen "Fåglarna". Man ser inte mycket annan sjöfågel här nu, säger Kjell Andersson.
Han har Oxelösunds skärgård som sin arbetsplats och sköter bland annat en del tillsyn åt kommunen. Hans syn på saken är att skarvarna har spridit sig i Oxelösunds skärgård under de senaste åren.
– Det är klart att de etablerar sig på fler öar. Det började på Korpholmen närmast SSAB och sedan har de spridit sig hit till Hästholmen. Förra året skrämde sommarstugeägarna bort dem genom att sätta lakan och ballonger på en kobbe här i närheten dit skarvarna flyttat, säger han.
Det är svårt att säga exakt hur många skarvar som bor på de två öarna. Andersson bedömer det till åtminstone 1000 individer. Det råder delade meningar om de tar all fisk som människan brukar äta, eller om de mestadels går på skräpfisk. Andersson vittnar i alla fall om att det knappt går att fiska i Ålöfjärden längre.
– Det beror säkert på många saker, som exempelvis miljögifter, men jag har sett skarvar ta större fiskar. Där är en som flyger med en stor fisk i näbben, utbrister han och pekar mot en av dem.
Andersson berättar en historia om när han besökte bortre Asien under en av sina resor och fick se hur de lokala fiskarna använde fåglarna till att fiska med. De hade bundit fast skarven med ett rep och lät den fånga fisk åt dem.
Skarvarna har dock valt att slå sig ner på två av de mindre idylliska öarna i Oxelösunds skärgård. Närmsta grannen är SSAB och Korpholmen hade knappast någon av de mer välbesökta badklipporna – även innan Skarvarna flyttade hit. Nu behöver man inte ens tänka i sådana banor.
– Det är inte direkt så att man vill campa här, säger Kjell Andersson.
Han har dock förståelse för att skarven har sin plats i naturen och förespråkar inte att skarvarna ska bort för gott.
– Visst är det så att människan har störst påverkan. Ornitologerna har säkert en annan syn på skarven än vad jag har.
– Det rent biologiska vet jag inte så mycket om. Det får andra uttala sig om, jag säger bara vad jag ser när jag rör mig ute i skärgården. Jag tycker att de måste begränsas, annars sprider de sig.
Men det finns några som har mattillgången säkrad tack vare skarvarna. Utan att spana särskilt länge ser vi fyra havsörnar som håller till på de två holmarna. Med mäktiga vingslag flyger de runt sitt smörgåsbord.
– Om några veckor, när skarvarna får ungar så kommer de att ha ordentligt med mat, säger Andersson.