Statsminister Fredrik Reinfeldt har i ett svagt ögonblick identifierat sig med Tage Erlander. Reinfeldts strävan är att han, precis som Erlander, ska vara en samlande kraft för ett samhälle, i vilket samtliga medborgare känner att den materiella standarden förbättras.
Reinfeldts jämförelse kritiserades, med rätta, som ett uttryck för hybris.
Dagens partiledare har ett tidigare bäst-före-datum än gårdagens, samhället är mer diversifierat och väljarna har aldrig efterfrågat en ny Tage Erlander. Det moderna partiledaridealet är den trygga familjepappan, snarare än den grubblande landsfadern.
Men vad statsministern, och regeringen i övrigt, behöver ta till sig från Socialdemokraternas glansdagar, är en tydligare berättelse om vart politiken vill komma. Alliansregeringen är alldeles för otydlig i synen på vilket Sverige man vill att vi ska leva i.
Drivkraften måste vara mer än teknokratins jobbskatteavdrag.
I vårbudgeten framgår att regeringen inför sitt femte jobbskatteavdrag. Och vi har såklart hört de politiska motiveringarna fyra gånger förut. Det ska löna sig att blablablabla. Skillnaden mellan att gå till jobbet, och att inte gå till jobbet, måste blablablabla. Vi tror att fler arbetsgivare är villiga att blablablabla.
Du behöver inte vara motståndare till regeringens jobbskatteavdrag, för att tycka att retoriken känns enahanda. Regeringen har en urstark ekonomi i ryggen och rekordhög trovärdighet i ekonomiska frågor. Allianspartierna bör alltså ha självtroende nog att initiera en mer ideologisk diskussion.
Om regeringen fortsätter att sänka skatter, i samma tempo som man gjort hittills, är Sveriges skatteuttag på EU-nivå om fyra år, medan USA ligger ytterligare sex år bort.
Siffrorna är sammanställda av den liberala nationalekonomen Andreas Bergh. Men i en politiskt debatt i vilken höger inte längre är höger, vänster inte längre är vänster, och mittenpartierna på desperat jakt efter samma medelklass, pratar inga partier om sina framtidsambitioner. Kan vi förvänta oss fem, tio eller femton jobbskatteavdrag?
Vill Fredrik Reinfeldt personifiera Folkhemmet 2,0 bör han berätta på vilka grunder regeringen vill bygga kåken – och vad bostadens ägare förväntas kunna snickra ihop själva. Föregångslandet Sverige måste tala om framtiden.