Det spelar ingen rollvilken sida som vann

Det norska valet blev precis så spännande som de senaste veckornas opinionsmätningar hade förespått. De första rapporterna i går kväll pekade dock på en knapp valseger för Arbeiderpartiet som för första gången gick till val med löftet att bilda en röd-grön koalitionsregering. Därmed ser det ut som om det blir ett regeringsskifte i Norge, med den sympatiske Jens Stoltenberg som ny statsminister. Valets andre segrare, populisten Carl I Hagen och hans Fremskrittsparti, kommer glädjande nog inte att få något inflytande i norsk politik de närmaste åren.

Egentligen spelar det ingen större roll vilket av blocken som har vunnit. Den sittande regeringen, med de borgerliga partierna, skulle även i fortsättningen vara låsta av Fremskrittspartiet medan det socialdemokratiska Arbeiderpartiet har gått i lag med de mest konservativa krafterna som finns i Norge, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet. Senterpartiet är ett utpräglat landsbygdsparti utan djärva framtidsvisioner som blockerar ett EU-medlemskap medan det socialistiska partiet helst ser att Norge går ur Nato. För norrmännen innebär ett regeringsskifte med andra ord ingen märkbar skillnad. Det kommer sannolikt inte att hända någonting.

Den som följer norsk politik kan tycka att det råder ett märkligt politiskt klimat i Norge. I vårt nordiska grannland frodas en slags lokalpatriotism som bär samma drag av självtillräcklig upphöjdhet som fanns i Sverige fram till Olof Palmes dagar. Med den olja som fyller Norges stora oljefonden till bredden, kan man kosta på sig det. I Sverige har allt fler insett att vi inte längre har råd att ställa oss vid sidan av, även om många i den röd-gröna kartellen inget hellre önskade än att Sverige skulle slippa engagera sig i omvärlden.

Det står därför alldeles klart att Norge inte heller den närmaste framtiden kommer att delta inom ramen för det Europeiska samarbetet. Det är en politisk realitet som inte tar hänsyn till att allt fler norrmän också ser andra fördelar med det internationella samarbetet, än enbart ekonomiska.

Det finns nog anledning att fråga sig hur länge Jens Stoltenberg, som ger intrycket av att vara en någotsånär liberal och framstegsvänlig person, kommer att njuta av valsegern.