Det var dagen när Sverige dominerade i störtlopp

Sverige etta, trea och sexa på VM i störtlopp. Samma dag! Den laginsatsen slår nästan ut det faktum att Anja Pärson kör damernas störtloppspist i Åre så fort att en eller annan miss inte spelar någon roll. Det slår nästan ut att Anja blev först att nå fem mästerskapsguld i fem grenar.
Anja Pärson var nästan halvsekunden före de grymma teknikerna Lindsey Kildow och Nicole Hosp som körde bra i det svängiga hanget. Nike Bent som plötsligt har visa fjolårsform spädde på laginsatsen med en sjätteplats. Allt det där var ganska logiskt.
Det var Patrik Järbyns brons som gav adrenalinskriken framför teven.
Storyn är bra. Järbyn fick inför den här säsongen veta att han inte skulle få tillhöra det svenska landslaget i år för att han har presterat för dåliga resultat.
Men Järbyn kan slå till. Efter att smått omtumlad ha sett alla störtloppets världsstjärnor misslyckas märktes det tydligt att vinnarskallen började fundera på vad någon miss mindre hade betytt. Och vad tiden hade blivit om spännet på pjäxan inte hade lossnat denna dag när skidorna bara gled allt snabbare.
Tja, VM-brons i den klart mest prestigefyllda disciplinen är förstås gott nog för killen som började säsongen med att få bekosta sitt tävlande och tränande själv.
På 70-talet behandlades störtlopp som något sorts livsfarligt streetrace som svenskar inte skulle hålla på med.
Nu har även vi som fanns med på Stenmarkstiden förstått hur stort störtlopp är.
Och herrarnas prispall med Norge, Kanada och Sverige kommer ge österrikare, amerikaner och pånyttfödda schweizare gott om tändvätska framöver.