Det var en gång en liten köping
I köpingen regerade Göran den Starke som bestämde i allt. Men Jan den Klare sa alltid emot för han var i opposition.
I bland när Jan den Klare inte höll med instämde Göran Plingeling, Curt Erik Helig och Annika Intelång, så då måste Göran den Starke be Niklas Lenin om hjälp för att få rätt.
Kommundirektören Erik Rättrådig deltog inte i diskussionen. Han hade sin egen agenda och fullt sjå med att försöka tvinga in den motsträviga verkligheten i alla sina paragrafer.
Eva Klandersson hade alltid synpunkter som ingen bett att få höra och trodde hon fått sin plats där bak för att hon inte skulle höra, när det egentligen var för att hon inte skulle höras.
En dag fick Göran den Starke en jättebra idé tillsammans med bankdirektören Jocke Sluge i PantBanken. Vi bjuder alla gamlingar att flytta in i köpingen och så belånar vi deras fastigheter med de där nya pensionärshypotekslånen och så delar vi på pengarna mellan banken och köpingen.
Men det kostar 20 miljoner i skattepengar för marknadsföring, det vet jag sedan sponsoravtalet med Röjanär sa Göran den Starke.
Okej, sade Jocke Sluge, då går vi för det, för då blir det mer att dela på.
Ortens organ, som redan blivit för stort för stan, var mest surt för att partiet som inga röster får inte kommit på den kassa idén.
Catharina den högfärdiga bannade därför Göran den Starke, inte för att idén var kass, utan för att det var han som kommit på den.
När Jan den Klare och hans kamrater läst alla insändare bannade man sent omsider Jocke Sluge men inte Göran den Starke.
Köpingsanalytiker
Kenneth Dahlqvist
Så jobbar vi med nyheter