Biologi, kemi, tajming, grundläggande gemensamma värderingar och en önskan om att tillhöra en flock. Det är några av ingredienserna som kan behövas för att det ska uppstå kärlek mellan två människor. Men vad det är som gör att vi blir förälskade i en viss person är fortfarande ett av livets stora mysterier.
– Det går inte att styra över vem man ska bli förälskad i. Det är det som är så läskigt och spännande med kärlek, säger Lotta Fogel.
Att vi människor blir förälskade i varandra har massor med kemi och biologi att göra. Vissa forskare hävdar att vi undermedvetet dras till personer som har en annan DNA-uppsättning än oss själva, men att även smak, doft och till viss del utseende styr valet av kärlekspartner. Våra personligheter, miljö och bakgrund spelar också en viktig roll när vi blir förälskade.
Men för att vi överhuvudtaget ska komma dit krävs att viss attraktion uppstår. Lotta Fogel menar att man kan dela upp kärleken i olika faser där attraktionsfasen är kärlekens steg ett.
– Attraktion kan vi känna omedelbart för en annan person, även om vi är i en annan relation eller inte alls är ute efter att hitta kärlek. Förälskelse är nästa steg. Känslor är svåra att styra över men i attraktionsfasen kan vi fortfarande välja om vi ska gå vidare eller låta det bero, säger Lotta.
Förälskelsefasen är däremot en omtumlande upplevelse för de flesta. Kroppens dopaminnivåer skjuter i höjden och det kan kännas som att man befinner sig i ett lyckorus. Vi upplever nära gemenskap och man kan känna sig mer eller mindre hög. Det här ruset har med kroppens belöningssystem att göra. Känslan kan sitta i upp till två år sedan har belöningssystemet fått nog. Då har i stället andra kemiska substanser tagit vid som oxytocin – ett hormon som är avgörande för att gemenskap och tillit ska uppstå i en relation. Hos personer i nära och djupa relationer med mycket närhet kan det uppmätas mycket höga halter av oxytocin.
Men samtidigt som förälskelsefasen är fantastisk kan den också vara skitjobbig. Att lära känna en annan människa på djupet kan innebära att det även uppstår en massa rädslor.
– När vi står i begrepp att träda in i något annat där vi bara vill vara hela tiden blir vi sårbara. Förälskelsen kan därför upplevas som en berg o dalbana. Man är rädd att mista den där personen som ger upphov till alla dessa fantastiska känslor. Samtidigt som det innebär att vi måste exponera oss själva. Kärleken är det viktigaste vi har men det lätt att man tappar bort sig själv och sin egen kraft i den här processen, säger Lotta.
För att kärleken ska bestå även efter förälskelsefasen är det därför viktigt att man ser till att försörja sig själv med lycka och inte blir för beroende av den andra personen.
– Det är vackert att ge sig hän åt en annan människa. Men riktigt hållbara relationer bygger på att paret även har ett eget liv och att individen står stark i sig själv.
Lotta Fogel menar att det i sunda relationer inte är ovanligt att man efter förälskelsefasen behöver skapa lite distans igen under en period för att sedan hitta balansen i ett gemensamt liv, sida vid sida där det både finns utrymme för lust och attraktion och egna intressen.
– Det är jätteviktigt att ansvara för sig själv. Vi är inte ihop enbart för att uppfylla varandras många behov, för att "få". Jag behöver också tänka på vad jag vill ge min partner och vad jag själv kan göra för att må bra och uppfylla vissa av mina behov, förklarar hon.
Kommunikation är även en viktig framgångsfaktor i en långvarig relation. Och framför allt hur vi kommunicerar med varandra.
– Det är viktigt att kunna ge och inte bara ta. Och att vi har kul tillsammans förstås.
Men varför blir vi förälskade överhuvudtaget?
– Vi är flockdjur och sociala varelser som behöver nära relationer för att må bra. Den ena delen handlar om att vi ska fortplanta oss naturligtvis men vi är även utrustade med en förmåga att känna känslor som stark glädje, närhet och lust som jag vågar påstå är starkare än djurens. De här känslorna är en del av glädjen med livet och skapas ofta i relation med andra människor.