Digerdöden lockade få Gnestabor
Dick Harrison är historiker och författare. I går gästande han Gnesta och talade om digerdödens fasa och om den galenskap som drabbar människan när vi blir verkligt livrädda.
Men det är som Harrison sa till de 20-talet människor som kom för att lyssna på honom i går:
Det är ett skratt som fastnar i halsen. Vid nästa stora epidemi är det vi som drabbas av galenskapen. Människans ofullkomlighet tycks visa sig som bäst när vi fruktar för vårt liv: Det är då vansinnet tar över och mänskligt uppförande och hänsyn smiter ut någon slags bakväg.
Säger någon åt oss att det otäcka försvinner om vi begraver barn levande, om vi utrotar hela folkslag, ja, då gör vi det.
När Dick Harrison ger perspektiven och gör jämförelser ger han också åhörarna hjälp på traven att lite granna ana hur det var under digerdödens härjningar.
Hur skulle vi må i dag om fem miljoner svenskar dog på några veckor i en epidemi som vi inte visste var den kommit ifrån, eller varför den kommit?
Om cirka 300 miljoner européer skulle dö på bara några månader?
Förmodligen skulle få av oss knalla katiga omkring och hålla huvudet kallt. Vi skulle bli räddare än vi någonsin varit tidigare, och vi skulle börja handla utifrån den rädslan.
Dick Harrison skriver inte om kungar och krig. Han forskar och skriver om livet förr och hans ambition är att få människor intresserade av de historiska sammanhangen, att lära något av tidigare generationer.
Han håller med om att svenskarnas intresse för historia har ökat, men han tycker att intresset yttrar sig på ett gammaldags sätt.
Människor vill fortfarande höra om kungar och krig, men modern historieforskning handlar om hur det var att leva förr.
Dick Harrison är en rolig föreläsare med förmåga att krydda föreläsningen med fysiska gestaltningar och ett lite frikyrkoaktigt predikantmässande. Synd att inte fler tog chansen och masade sig iväg till Strömmen. Det var upplivande, trots ämnet.
Sara Bohlin
Så jobbar vi med nyheter