Situationen i Syrien förvärras för varje dag. Igår kom nya uppgifter om vad som sägs vara den hittills största massakern i det syriska inbördeskriget. Det lilla samhället Treimseh omringades av militär och mer än 200 personer, mestadels civila, har dödades.
Det syriska upproret började som en del av den arabiska våren. Men medan Egypten, Libyen, Tunisien och många andra länder lyckats fälla sina diktatorer, har inbördeskriget i Syrien bara blivit värre. Den syriska armén är välutrustad och välorganiserad, oppositionen är splittrad. Jämfört med Libyen är situationen väsensskild. Ghadaffis armé tillhörde en av arabvärldens sämsta och oppositionen hade redan innan FN:s intåg lyckats organisera sig och ockupera stora delar av landet. Den syriska motståndsrörelsen har bara några fickor av kontroll här och där.
En militär intervention i Syrien skulle därför kräva betydligt större resurser, både i pengar och människoliv.
Argumenten för en sådan intervention ökar för varje ny massaker, men fortfarande blockeras säkerhetsrådet av Kina och framförallt Ryssland. Det är ett maktspel på hög nivå. De sanktioner som EU har genomfört drabbar än så länge främst civilbefolkningen. Tecken på att al-Assad skulle släppa makten vid ytterligare sanktioner är svåra att finna. För honom är inbördeskriget en överlevnadsfråga.
Kofi Annans fredsplan för Syrien har hittills stupat på upprepade brutna löften från al-Assad. USA och flera västländer kräver nu att fredsplanen placeras under kapitel 7 i FN-stadgan, vilket skulle innebära möjlighet till militär intervention om Syrien vägrar en vapenvila. Det är dags att sätta hård press på Kina och Ryssland att lägga ner sitt veto.