Dikter från verksgolvet
Traversföraren Gunnel Johansson har genom åren inspirerats av sin arbetsplats valsverket på SSAB i Oxelösund.En så enkel sak som att solen lyser in genom takfönstren i valsverket kan väcka skrivlusten. Det är skönhet, säger hon.
Hon var bland de första kvinnorna som anställdes på företaget. Hon gick en kranutbildning för att testa om hon var lämplig och sedan var det bara att börja.
På den tiden var det bara kvinnor som körde kranarna, männen arbetade på golvet.
Tankarna på att skriva fanns redan när hon började. Hon satt ensam i hytten åtta timmar om dagen och såg valsverket nedanför sig, nästan som levande väsen.
Strötiden kunde en del ägna åt att läsa tidningar men hon är inte lagd på det viset utan satt och funderade över dikter.
Jag satt där uppe och hade ett anteckningsblock. Det kom över mig och så började jag att skriva, säger hon med betoning på ordet det, som om något utifrån tagit makten över henne.
Hon har träffat många människor genom åren. SSAB Oxelösund har inte bara varit smältdegel för järn utan även av människor. Hon har fått lära sig äta surströmming av norrlänningar och bada finsk bastu av finländare.
Mötena med människorna har berikat arbetet.
Numera har hon varit så länge på företaget att hon möter barnbarn till anställda hon en gång arbetat tillsammans med.
Hon berättar med vilken förvåning hon möts av dagens generation när hon berättar att på den tiden hon började, fanns ingen mikrovågsugn, bara värmeskåp.
Själv började hon på valsverket när produktionen helt var inriktad på fartygsplåt. Sedan kom varvskrisen, alla undrade vad som skulle hända med SSAB, om verket skulle finnas kvar.
Tack vare en skicklig ledning lyckades bolaget ställa om till andra stålprodukter, säger Gunnel Johansson.
Hon är stolt över sin arbetsplats, över mångfalden av människor hon mött och alla fantastiska människor.
Ska hon sammanfatta det hon skriver om blir maskiner, människor och minnen.
Egentligen kan man säga att jag skriver för mina arbetskamrater.
Hon har dikterna samlade i skokartonger hemma. Genom åren har det blivit flera hundra dikter.
Några av dem har hon fått publicerade i Metalls årsbok och i hembygdsföreningar årsbok. Till hösten kommer hon ut med en ny diktsamling.
Snart är hon pensionär och som sådan ska hon ägna sig framförallt åt de fem barnbarnen. Hon ska också ägna tid åt sitt andra konstnärliga intresse, att teckna.
Så jobbar vi med nyheter