Djurens vän i nöden
I hela sitt liv har Johan Sirviö i Vagnhärad levt med och för djur. För ett år sedan berättade vi om hans kamp för att rädda tre övergivna kattungar.
Katterna döptes till Trollet, Ronja och Mimmi. Alla överlevde, men någon slump var det inte. Ända sedan Johan som fyraåring kom till Sverige från Finland 1950 har han umgåtts med djur.
Som barn hade jag två tama skator. När jag kom hem från skolan kom de flygande och satte sig på min axel. Senare byggde jag kojor i skogen för att studera orrar och tjäder. Jag ritade kartor där jag märkte ut fågelbon.
Johan har arbetat bland annat på textilfabrik, som nattvakt och som reparatör. Under alla år har vänner och bekanta kommit till honom med hundar som de inte klarat att få ordning på.
Jag minns en schäfer som varit illa behandlad av en tidigare ägare. Det krävdes mycket kärlek, men jag klarade det. En annan schäfer sålde jag till Ola Håkansson i popbandet Ola and the Janglers.
Kärleken är viktigast när man uppfostrar hundar, menar Johan. Ömhet och beröm i kombination med en fast hand. Slå får man absolut inte göra.
En del köper en valp som sällskap till sina småbarn också. Det är inte bra. Hunden blir lätt stressad.
Av de tre kattknytena Johans tog hand om är Trollet kastrerad numera. Han har också fått ett ID-chip inmonterat under skinnet. Tjejerna Ronja och Mimmi är så små att de får vänta några månader innan de kastreras.
Katterna är de bästa vänner man kan ha, tycker Johan. Men han vill inte ensam ta åt sig äran av att allt gått bra.
Jag har fått massor av hjälp från snälla grannar. De kom med nappflaskor och burkmat. Nu vill jag tacka alla. När katterna var nyfödda fick jag så mycket kattmjölk att jag har två kartonger över om nån vill ha, menar jag.
Så jobbar vi med nyheter