DNA-bevis kan vara avgörande
Det talas mer och mer om DNA och hur det revolutionerat polisens bevisarbete. DNA är en förkortning av Deoxyribo Nucleic Acid och är den kemiska benämningen på vår arvsmassa, bäraren av våra gener. DNA finns i alla cellkärnor i kroppen. Vi ärver hälften av det kärnbärande DNA:t från respektive förälder.
Den DNA som typbestäms är i princip konstant genom livet och är lika i alla typer av kärnförande celler. Det innebär att man erhåller samma DNA-profil från en individ oberoende om det är blod, sperma, saliv/sekret, hårrötter eller vävnad som man undersöker.
Enligt Per-Erik Pettersson finns det i dag tre olika DNA-register. I det så kallade spårregistret får en misstänkts DNA-profil bara ligga där så länge som fallet är pågående. När det är slutförts tas det bort.
Enligt Nationalencykolpedin får Rikspolisstyrelsen sedan 1999 ha ett DNA-register på personer som dömts till fängelse i mer än två år.
Och att det gett nya möjligheter för polisen är helt klart.
För något är sedan hade vi fem brott som hängde ihop med DNA-bevis. Men vi hittade ingen gärningsman, säger Per-Erik.
Personen fanns helt enkelt inte i något DNA-register. Men fallet är inte avskrivet. Bara vilande. Förhoppningsvis kommer man till slut att få en matchning på en verklig person.
Det blir något av en variant av det som populärt kallas cold cases, gamla fall som kan tas upp på nytt.
Vi har flera sådana fall i Sörmland som tas upp igen när man nu kan få DNA-bevis, säger Per-Erik Pettersson.
Så jobbar vi med nyheter