Doldisar har styrka och framtidstro
Rytm, smidighet och tajming. Friidrottens kastgrenar handlar om mycket mer än bara råstyrka. Håkan Öberg från Nyköping tränade sin landslagstrupp på hemmaplan i helgen.
De män och kvinnor som vigt sitt liv åt att jaga det perfekta kastet har ännu inte tagit särskril stor plats i det mediala rampljuset, trots att intresset för friidrott ökat de senaste åren.
Men ett stort gäng lovande svenska talanger gör att framtiden ser ljus ut, menar landslagstränaren och Nyköpingsbon Håkan Öberg.
Anna Söderberg är 33 år och har tränat friidrott sedan hon var nio. I tolvårsåldern bestämde hon sig för att satsa allt på kastgrenar eftersom hon tyckte det var allra roligast. I höstas opererade hon ett knä och är nu tillbaka i kastburen för att träna sig till toppform som släggkastare.
För att få iväg en slägga, diskus eller kula krävs förvisso råstyrka. Men mycket handlar också om tekniska detaljer, som inte alls har med muskelstyrka att göra.
De bästa kastarna är lika smidiga som dansare, man måste vara rörlig och ha en speciell rytmkänsla för att kasta riktigt långt, säger Anna.
Omgivningens fördomar kring kastgrenar bygger till viss del fortfarande på minnesbilder från 70 -talets manhaftiga kulstöterskor från DDR.
Men i Rosvallahallens kastområde lyser de skäggiga damerna med sin frånvaro. Att man måste se ut som en karl för att kunna kasta lång är en myt.
Många tror att man måste vara jättestor och tung, men det stämmer inte alls, säger släggkastaren Tracie Andersson, 22.
Hon är stark, och har lätt för att bygga muskler. Många av hennes jämnåriga killkompisar avundas hennes styrka.
Shit, tar du så mycket i benböj, kan de säga, berättar hon och skrattar.
Karolina Pedersen, 19, har mött liknande reaktioner från sin omgivning. Ingen av tjejerna har någon gång blivit kritiserade för sina starka kroppar.
Det är möjligt att några killar kanske stör sig på att jag är starkare än dem, men det struntar jag i, mitt mål är ju att utveklas som kastare säger Karolina.
För att sporten skall få mer uppmärksamhet tror alla tre tjejer att det behövs att en kastare från Sverige tar guld i flera stora mästerskap och blir hyllad som en stjärna i media.
När jag säger att jag tränar i friidrottslandslaget frågar folk ofta om jag känner Kluft eller Kallursystrara, de har ju blivit kändisar och folk vet vilka de är, säger Karolina.
Håkan Öberg ser ljust på framtiden för kastgrenarna, och uppmuntrar gärna fler att prova.
Så jobbar vi med nyheter