Före 1996, då Svenska kyrkan var en ”statskyrka”, gällde om en av vårdnadshavarna var medlem i kyrkan blev också barnet medlem i kyrkan oberoende av dop. Efter 1996 blev dopet medlemsgrundande.
Är en av vårdnadshavarna medlem i Svenska kyrkan blir barnet antecknat i avvaktan på dop, om inte vårdnadshavarna döper sitt barn eller anmäler att barnet inte ska tillhöra kyrkan. Ett antecknat barn kvarstår i avvaktan på dop till och med 18-årsdagen.
Under denna period ska den lokala församlingen inom Svenska kyrkan höra av sig och erbjuda barnet dopundervisning. Det innebär att den ungdom som fyller 18 år faller ur Svenska kyrkan, om inte vederbörande blivit döpt innan dess.
Medlemskap i Svenska kyrkan förutsätter alltså dopet, vilket är huvudregeln. Andra vägar in i kyrkan är anmälan i avvaktan på dop, för att erhålla dopundervisning och dop oavsett om man är barn eller vuxen, eller anmälan om tillhörighet därför att man blivit döpt i en annan kyrkas ordning.
För att ett barn ska få döpas måste båda vårdnadshavarna vara överens, annars får inte en präst döpa barnet. Båda vårdnadshavarna måste även vara överens, om barnet inte ska tillhöra kyrkan. Huruvida detta strider mot Regeringsformen (kapitel 2 § 1:6) är under prövning.
Lars Viper
kontraktsprost
Dopet ger medlemskap
Thiril Hjorter ställde en fråga i SN (20/1): ”…föds man in i Svenska kyrkan?” I dag föds ingen in i Svenska kyrkan enligt bestämmelserna i Kyrkordningen (kapitel 29 §§1-10). Huvudregeln för medlemskap är alltså, att en person blir medlem i Svenska kyrkan genom dopet. Ingen regel utan undantag.
Så jobbar vi med nyheter