Slump eller inte, men på samma dag som Sergej Rachmaninov skulle ha firat sin 144:e födelsedag, framförs den ryska tonsättaren och pianistens absolut mest avancerade pianokonsert på Culturum av Nyköpings Filharmoniska sällskap och solisten Valeria Resjan. Programmet inleds dock med Sibelius främsta verk "Finlandia" följt av Tjajkovskijs Rokokovariationer på cello med Ola Karlsson som solist.
Det har gått ett drygt år sedan Ola Karlsson senast gästspelade i barndomsstaden Nyköping, även då i egenskap av dirigent och cellist – en roll som handlar om lyhördhet, inte minst från orkestern, då Ola Karlsson i stället för dirigentpinne måste ta till både huvud och stråke när han ska leda orkestern.
Det var även vid förra årets konsert som han fick frågan av Filharmoniska sällskapets konsertledare, Anne Holmer, om han kunde tänka sig att upprepa gästspelet. Det första namnet som dök upp i Ola Karlssons huvud var den ryska pianisten Valeria Resjan som han spelat med vid tidigare tillfällen, och som han tyckte knöt an till det rysk/finsk tema som kommer prägla lördagens konsert.
‒Som många ryssar har Valeria Resjan en unik känsla för tonspråk. Rachmaninov var sin tids största pianist och hans 2:a pianokonsert är ett av de främsta stycken som finns för piano. Det är ljuv musik och Valeria som har den ryska folksjälen i sina händer är en av de största nu levande framförare av detta verk, säger Ola Karlsson.
Valeria Resian är bosatt i Finlands huvudstad Helsingfors och för att uppmärksamma att det i år är hundra år sedan Finland förklarades självständigt från Ryssland, och knyta ihop lördagens konsert, inleds programmet med det åtta minuter långa verket Finlandia av den finska tonsättaren Jean Sibelius. Ett stycke som enligt Ola rymmer djup känsla och dramatik.
‒Finlandia är ett rörande nationalepos med dramatiska trummor och mullrande bas. Det ska bli en upplevelse att få dirigera det, säger han.
En av eftermiddagens utmaningar är just att dirigera filharmonikerna men enligt Ola, som kommer sitta med nacken vänd mot orkestern, handlar det framför allt om att vara inlyssnande och använda öronen och att röra lite extra på armarna. Då tycker han att storleken på Nyköpings filharmoniska sällskap är trixigare.
‒Man är i runda slängar 50 procent fler i en traditionell symfoniorkester. Det innebär att ljudsvaga instrument måste spela starkare än vanligt, samtidigt som man måste hålla igen brassdelen.
Men ni kommer greja det?
‒Jajavisst! Det kommer bli en lördag utöver det vanliga. Publiken ska få en riktig pärla.