– Och vad gör hertig Johan!? Står där som ett menlöst kreatur", utbrister magister Johan Skytte i förfäran.
Det är tidigt 1600-tal och hertig Johan står opåkallat upp i klassrummet.
– Det tycks mig som att vi har en mycket lång väg att gå innan vi får någon furstlig fason på honom, fortsätter magistern, innan den åthutade eleven sätter sig ner i bänken igen.
Det är ett skådespel som är i görningen, ett smakprov på Nyköping Stads Teaters historiska stadsvandring, som har premiär på torsdag.
Just för tillfället befinner vi oss i Nyköpingssonen Johan Skyttes fursteskola. Den påtagligt stränga magistern, spelad av Kenneth Bodin, håller precis på att drilla den unga och uppenbart favoriserade prins Gustav Adolf, spelad av Victoria Larsson, samt den betydligt mindre omtyckte eleven hertig Johan, spelad av Emil Hjelte.
Det är, precis som förra året, en historiskt kronologisk vandring som teatergruppen övat in i år.
– Tanken är, i och med att det är Gästabudsår, att vi börjar med ett kort krönikespel om Gästabudet och förhistorien till det, med Bjälboätten, Birger Jarl och Magnus Ladulås. Sedan går vi framåt. Vi får träffa Gustav Vasa på 1500-talet och hans syster Margareta, som sägs ha suttit fången på Nyköpingshus, berättar Kenneth Bodin, som också skrivit manus.
Sedan blir det, förutom ovannämnda fursteskola på 1600-talet, ett besök i den svenska stormaktstiden, under den period då epoken tog sitt sista flämtande andetag. Här är det den lokalt förankrade karolinen Carl Wilhelm Drakenhielm som står i fokus.
– Han var en soldat från Nyköping som är ganska okänd, men hans uniform är en av de tre enda karolineruniformer som bevarats. De andra två tillhörde Karl XII och Fredrik I, säger Kenneth Bodin.
Därefter tas publiken med till utvandrarepoken, där Nyköpingskopplingen präglas av fartyget Ernst Merck. Det var det första emigrantfartyg som färdades direkt från Sverige till Amerika, utan att ta omvägen via England. Det hela avslutas med ett nedslag i glädjeyran efter andra världskrigets slut, med utgångspunkt i Nyköpings lottakår.
[fakta nr="1"]
Med fem år av historiska stadsvandringar i ryggen har teatergruppen hunnit arbeta upp en rutin för det publiknära konceptet. Man har också hunnit ringa in vad som funkar lite extra bra publikmässigt sett.
– Förra året så hade vi vävt in mycket musik och det fick väldigt bra respons. Sedan märker vi också att publiken tycker det är spännande när de känner igen en viss historisk person, och att den personen får en koppling till Nyköping som man kanske inte kände till, säger Victoria Larsson.
För Emil Hjelte är det första gången han är med som skådespelare i stadsvandringen – något som han inte ångrar.
– Jag tycker det är häftigt att få spela i de här scenmiljöerna utomhus, som bara finns där. Skådespelarmässigt är det också väldigt roligt att få spela så många olika karaktärer. Det blir väldigt lekfullt. Man får maxa på ett sätt som är väldigt roligt, säger han.
Regissören Lars-Johan Edström flikar in:
– Det finns nästan inga tyglar, man kan hitta på nästan vad som helst. Om man är på en teaterscen så har man massa ramar överallt. Det har man inte här. Här kan man gå fram till publiken, skaka hand med dem, och så vidare, säger han.