Partiet ska vara socialistiskt. Men också feministiskt. Vad kommer först? I slutet av veckan vet vi.
Svaret har hittills alltid varit socialismen. Men även Vänsterpartiet har nog börjat inse att den där blodröda socialismen inte längre lockar några större kollektiv. Det är då självklart att partiet rannsakar sig: vad gjordes rätt under Gudrun Schyman och vad gick snett under Lars Ohly?
Ett av svaren är att Ohlys feminism aldrig matchade sin företrädares. En viktig orsak var att den maktkamp som följde efter Schymans exit, vanns av de mer traditionella krafterna. Förnyelsegrupperingar som Vägval Vänster trycktes undan och marginaliserades.
Inte blev det lättare när just Gudrun Schyman och hennes Feministiskt Initiativ framstod som en betydligt vassare feministvänster än samtliga rödgröna partier.
Det kommer att bli svårt för Vänsterpartiet att nå en vänsterfeministisk profil utan att införa dubbelt ledarskap, trots att det inte är någon given succé. Att stå kvar vid det gamla blir att hålla fast vid partiets mer auktoritära historia – tron på Den Store Ledaren och en hierarki kallad interndemokrati. Inte minst nu när favoriten är ännu en man.