Ingen bör förneka att avregleringen av elmarknaden inte har fungerat tillfredsställande. Många villaägare är under tryck av de höga elpriserna och för en låginkomstagare, som fått se elpriserna skena, är kostnadsökningarna djupt olyckliga. Näringsministern borde ha visat pressade elkonsumenter förståelse från början, i stället för att komma med hemmasnickrade isoleringstips.
Å andra sidan. Marknadsekonomin lovar aldrig samtliga konsumenter att de kommer spara pengar; särskilt inte konsumenter vilka saknar kraften att tillförskaffa sig kunskapen som krävs för att göra smarta val. Elmarknaden är inget undantag. Den som vill minimera sin elkostnad, behöver vara påläst och aktiv. Och inte ens det är en garanti.
Denna marknadsekonomiska grundbult väljer en pressad Maud Olofsson att bortse från, när hon i en debattartikel slår fast att elpriserna måste regleras, för att skydda konsumenter vilka sitter med dyra tillsvidareavtal (DN 3/2). Olofsson kunde ligga gärna lagt till att hon indirekt vill straffa konsumenter som har gjort smartare val.
Det är möjligt att jämföra marknaden för el med marknaden för telefoni. Båda avregleringarna har – än så länge – inte fört med sig den prispress som borgerliga politiker trodde och hoppades på.
Precis som elbolagen tjänar de större telefonibolagen grova summor på konsumenter, som valt att lita på oligopol-företagen och inte göra aktiva val. Huvudanledningen är sannolikt att el- och telefonimarknaderna varit drabbade av ett post-monopolsyndrom.
Många kunder som jämför alla priser mellan röd, grön och blå mjölk, var till en början inte tillräckligt aktiva i sina el- och televal. Har staten fortfarande ett ansvar för deras misstag? Och vad blir i så fall nästa steg i socialiseringsprocessen? Gratis sms?
Politikens uppgift är att möjliggöra för elbolagen att producera en så billig och miljövänlig el som möjligt; elbolagen måste i sin tur bevisa att man inte håller nere på sin produktion i syfte att höja priserna. Maud Olofssons historiska ompositionering i kärnkraftsfrågan bör ses i ljuset av hennes politiska uppgift. Däremot kan det inte falla på en grön, liberal näringsministers lott att ägna sig åt socialistisk elpopulism.