När huspriserna tar fart och skjuter över takåsarna blir den allmänna reaktionen ofta negativ. Människor på orten undrar hur man ska ha råd att bli kvar. Därefter rynkar man på näsan åt nya familjer med nya pengar.
I Sverige är Jante ensam om att bo i alla postnummerområden.
Självklart. Tittar man några år bakåt i tiden är utvecklingen på småhusmarknaden rena smällkaramellen. Man behöver inte vara fylld av för mycket avund för att inse att prisstegringen på över 700 procent på drygt 30 år är remarkabel.
Svensken är högt skuldsatt. När den genomsnittliga husköparen måste låna ihop fem årslöner för att finansiera ett småhus har vi drag av spekulationsekonomi. Däremot är det inga dåliga nyheter att priserna i Nyköping stiger. Alternativet är mycket, mycket värre.
Den som vill köpa ett mindre hus i Nyköping behöver i dag betala 1 829 000 kronor. Summan är jämförbar med till exempel Eskilstuna där småhuset kostar 1 795 000 kronor. Skillnaden mellan Nyköping och Eskilstuna är att priserna i Nyköping har ökat med fyra procent – medan prisbilden i Eskilstuna ligger helt still.
Ännu sämre är läget i Södertälje. Kåken i kringelstaden är förvisso dyrare än i Nyköping med sina 2 434 000 kronor – men Södertäljes formkurva är svag. I början av året backade priserna med lika många procent som de steg i Nyköping.
Vad drar vi för slutsats av småhusbarometern? Vi kan dra slutsatsen att i dagsläget är det en bättre investering att köpa småhus i Nyköping, än i Södertälje. Framtidstron är större här än där. Det gör att folk som har råd att köpa småhuset i Södertälje för 2 434 000 kronor i stället kan komma att välja Nyköping.
Få saker är en bättre indikation på om folk ser en framtid på orten än den procentuella utvecklingen på småhusmarknaden. Till skillnad från Eskilstuna och Södertälje bör Nyköping alltså möta framtiden med viss tillförsikt.
Det ska vi tacka dyra gatan för.