Dyster verklighet ger Skolverket underkänt

Dystert var ordet. I Skolverkets senaste rapport konstateras att ojämlikheten i skolan ökar. Elever som går i bra skolor presterar bättre än de som går i dåliga skolor. Skolverket slår bekymrat fast att skillnaderna mellan skolorna ökar. Det är sannerligen ingen positiv utveckling, men frågan är vad det beror på och vad man kan göra åt det.
Skolverket menar att de viktigaste orsakerna till ojämlikheten är valfrihetsreformen, som innebär att eleverna kan välja skola, och den tilltagande bostadssegregationen.
Skolverkets resonemang verkar leda fram till att det bästa vore att återgå till det gamla. En tillbakagång innebär att man stänger dörren för dem som bor i segregerade och dåliga områden, vilket vore det sämsta alternativet av alla. För Skolverket anser väl inte att det är bättre att alla är jämlika, om än på en låg nivå, än att tillåta att vissa skolor lyckas bättre än andra?

Valfrihetsreformer i andra länder följs alltid av omfattande konsumentinsatser. Där blir medborgarna upplysta om sina rättigheter och får lättillgänglig information om alternativen för att sedan kunna göra ett relevant val. Något som vi ofta bortser ifrån i Sverige. I moderaternas vision är det Adam Smiths osynliga hand som låter marknaden lösa den saken. Och i socialdemokraternas värld är valfrihet det sista man vill informera sina medborgare om. Här vill socialdemokraterna styra.
Skolminister Ibrahim Baylan är inte sen att använda Skolverkets rapport som förevändning att stänga friskolor. Det är en samhällssyn som står i bjärt kontrast till brittiske premiärministern Tony Blair. Han utkämpar just nu en intern strid i det socialdemokratiska Labourpartiet om statens roll. Ska vi hjälpa människor att göra bra, egna val, eller ska vi skriva folk på näsan hur de ska göra? Blair identifierar sig själv som förälder och är övertygad om att alla föräldrar vet hur de vill att deras barn ska ha det i skolan. Hans uppfattning är att staten ska hjälpa människor dit, inte stå i vägen.

Att föräldrarnas utbildning har den största betydelsen för hur barnen klarar sig i skolan är allom bekant. Men få har tagit till sig att föräldrainflytande i skolan också har en stor positiv effekt på elevernas motivation och resultat.
Skolverket säger inget vare sig om valfrihetens för- eller nackdelar eller om föräldrainflytande i skolan. Gårdagens dystra rapport är i första hand ett underkännande av skolmyndighetens egen förmåga att agera.
Catharina Håkansson