East Eurovision
Mina arbetskamrater sms:ar och kräver att jag ska kräva att man gör om festivalen. En extreme makeover. Men det tror jag är ett omöjligt uppdrag.
Alla röstar ju på sina grannländer. Ska det bli mer rättvist måste ett antal länder få fler grannar. Och då riskerar röstproceduren bli längre och knepigare än Floridas presidentval.
Serbien gick nu och vann. Det var väl en rätt hyfsad låt. Det är trots allt någon form av minsta möjliga nämnare som avgör vilket land som till slut vinner. Grattis till Serbiens Kelly Osbourne! som den holländske poänguppräknaren formulerade det.
Den låt som jag tycker bäst om får oftast ganska få poäng. I år gick det därför överraskande bra för min favorit, Georgien, även om Ungerns blues också var bra.
På några få år har de gamla schlagerländerna förpassats till läktaren i takt med att mer entusiastiska länder från östra Europa har tagit över. Festivaldinosaurierna i väst är nog eller borde vara The Worrying Kind, om man säger så.
Frågan är om det blir något nordiskt bidrag i finalen nästa år. Trots att alla grannländer, som brukligt är, röstar på varandra. För när tyskarna sjunger på tyska har de ingen chans. Men när ukrainarna sjunger på tyska är de snuddande nära att vinna.
Melodifestivalen är inte som förr. Det är väl det som kallas östutvidgning.
Så jobbar vi med nyheter