Folkpartisten Birgit Johansson var en av de drivande eldsjälarna för en kommundelning i Trosa.
– Då var vi så få att partitillhörigheten inte spelade så stor roll. Det svåra var att få folk med sig eftersom vi inte var så kunniga i politiken i början, berättar hon.
Men det fanns ett starkt driv för att Trosa skulle bli en egen kommun. Så starkt att det samlades in pengar för att genomföra en första opinionsundersökning.
– Sedan fick länsstyrelsen uppdrag från regeringen att göra en opinionsmätning genom SCB och båda var positiva, berättar Margareta Wallin, som var moderat kommunalråd i Trosa kommun mellan 1992 och 1994.
Innan delningen var hon ledamot i kommunfullmäktige i Nyköpings storkommun och minns hur svårt det var att förena livet som heltidsarbetande mamma och fritidspolitiker med en dryg timmes resväg till fullmäktigemötena.
– På den tiden fanns inga gränser för hur länge mötena skulle hålla på, det hände att jag kom hem vid halvtvå på natten, berättar hon.
Det stora argumentet för en kommundelning var just närheten mellan väljarna och politikerna. Även Kerstin Landin, miljöpartistisk kommunfullmäktigeledamot i Gnesta, och hennes make, Gnestas revypappa Bengt Landin, var politiskt aktiva under tiden då Gnestas frågor bestämdes i Nyköpings kommunfullmäktige, då i centerpartiet.
– Det var långt att åka och kändes väldigt konstigt att jag skulle sitta och besluta om en badplats i Nävekvarn, som jag aldrig hade varit i och heller aldrig skulle besöka. I Nyköping såg man ju inte heller vilka värden vi hade i Gnesta, säger Bengt Landin.
För Kerstin Landin som är uppvuxen på torpet Alsjö i Laxne har lokalkännedomen varit den största tillgången och drivkraften i arbetet. Bland annat i hjärtefrågan Frösjön.
– På femtiotalet var Frösjön rena kloaken, mycket kom från industriområdet. Nu har man börjat få ordning på avloppen bit för bit. Det är ju galet att här ligger en sjö precis i samhället som man ska kunna gå och bada i om den inte var så förstörd, säger hon.
"Gå och bada" är en fråga Kerstin Landin drivit sedan valet 1998 och som hon nu gläds åt att se komma allt närmare ett konkret dopp i plurret. Något annat som glädjer henne är att se skylten "Gnesta bibliotek" från tåget som passerar så nära förbi utanför.
– Det här blev fint, säger hon med ett leende när vi slår oss ner i det stora burspråket som är en del av det moderna biblioteket i centrum. När Kerstin som ordförande i kultur- och fritidsnämnden började driva frågan om att rusta upp biblioteket, fick hon en hel del motstånd.
– Många tyckte att det var för dyrt. Men det blev ett lyft för Gnesta och en central plats, konstaterar hon.
I uppstarten av de nya kommunerna handlade mycket om att hålla nere kostnaderna, minns Margareta Wallin i Trosa.
– Men det var som bodelningen vid vilken skilsmässa som helst, helt plötsligt ska man klara alla utgifterna på en person, säger hon.
Redan i starten kunde Trosa och Nyköping sänka kommunalskatten, medan Gnesta fick höja den. I den nybildade Trosa kommun var Margareta Wallin ordförande i humanistiska nämnden, som då hade hand om alla "mjuka" frågor. Den andra nämnden som fanns var den tekniska.
– Jag minns att jag satt på golvet den första arbetsdagen. Det tog tid att bygga upp administrationen. Men att det fungerade i Trosa kommun från dag ett var ändå personalens förtjänst. Både de ute i verksamheterna och de tjänstemän som följde med från delningen av Nyköpings kommun, säger Margareta Wallin.
Även partikamraten Lena Isoz, nuvarande ordförande i kultur- och fritidsnämnden, var med under den första tiden. Trosas framgång beror på att man alltid satsat på en långt driven delegation för tjänstemännen, menar hon.
– Vi har en ny typ av politiker som arbetar mer övergripande. Politiker ska inte peta i detaljfrågor, det måste vara stringent vad mitt uppdrag är.
Den första tiden med den nya kommunen handlade väldigt mycket om att anställa folk, minns Birgit Johansson i Trosa.
– Det där med partipolitik hade vi inte råd med, det handlade mest om att lösa saker praktiskt, säger hon.
Hemmakontoret i hennes källare rymmer många pärmar från de aktiva åren, bland annat från första årets kommunfullmäktige. Birgits starkaste minne från kommundelningen är känslan.
– Känslan att bli av med Nyköping – det var en stor lättnad. Och de ville bli av med oss också, säger hon.
Bengt Landin lämnade politiken och startade upp Gnestarevyn samma år som Gnesta blev egen kommun.
– Det var ju tacksamt för oss att få våra egna politiker att driva med.