Efter Martins skada tappade NH greppet
Martin Johansson var rinkens hetaste aktör. Överlägset. Han fick med sig kedjepolarna Antti Koponen och Timo Seikkula. Men efter Martins nackskada i slutet av mellanperioden tappade NH 33 med mersmak till en blytung 36-förlust i Sundsvall.
I matchstarten syntes de gnagande ångestråttorna mest för gästerna.
Vi fick spela mycket i boxplay. Och efter att ha fått släppa in första målet blir det ännu mera stillastående och med ett helt nytt spelsystem (2-2-1) var vi illa ute i första, erkänner NH-tränaren Lenny Eriksson.
I mellanperioden var Nyköping lika bestämt överlägset. Tacka envetet skridskoåkande av sådana som Daniel Johansson och så en då mycket, mycket bra förstafemma med backarna Ronny Björlin, Andreas Jungbeck anförda av kedjan med Martin Johansson, Koponen och Seikkula för det.
Och när vi fyllde på och fick tryck på dem i deras egen zon märkte man plötsligt varför Sundsvall ligger där de ligger i tabellen. Det kunde med minsta lilla flyt ha blivit mera, säger Martin Johansson.
Han har en toppnivå som gott och väl räcker till i elitserien. När Martin bara bankade på pucken tills den låg i nätet och betydde 33 var det lite smått magiskt.
NH-ledningen satsade mycket på kraft. Den mest uppseendeväckande när NH rullade runt på tre femmor var att lagets mest puckskickliga spelare, Niklas Olausson, var bänkad de första två perioderna.
Några måste sitta när man kör på tre. Spelar vi så rejält och fysiskt som i andra tycker jag inte att vi valde fel, säger Lenny.
Till och med Sundsvallsledningen var inne på att avgörandet var tursamt. Tja, till att börja med åkte hemmalagets puckförare in baklänges vid 53-anfallet; nästan en meter offside.
Jo, jag såg det. Två skitmål avgjorde efter det att vi hade greppet första fem av tredje, suckar Lenny.
Men han pekar på en ännu mera matchavgörande punkt.
När det var fart på en hel kedja, som dessutom började producera på bortaplan och den allra bästa, Martin Johansson, får kliva av kändes det skit, säger Lenny.
Lenny befarade hjärnskakning. Martin själv kunde lugna alla NH-supportrar.
Jag ville själv spela vidare, men matchläkaren sa nej eftersom han befarade att jag skulle sakna styrsel i nackmusklerna och åka på en allvarligare skada. Jag räknar med spel på söndag, säger Martin bestämt.
Om det egna spelet:
Visst kändes det bra i kväll och även om laginsatsen är det enda som egentligen betyder något så måste man nog plocka små glädjeämnen för att orka ladda ordentligt till nästa match, säger Martin och tar de sista tuggorna av en bit mat som såg rätt trist ut.
Talande slutmetafor.
Så jobbar vi med nyheter